Jag satt framför datorn och skulle betala räkningar. M hängde upp julstjärnan. Det är det de är till för, boysen. Jag gick igenom månadens räkningar som jag numera är noga med att placera i ett för ändamålet avsett ställ. Jag hade fått elräkningen, 197 kr för två månader. Tittade på de andra: ”betalas via autogiro”. Det gör mig alltid nöjd, då slipper jag lägga in dem manuellt. Det ena var en Tele2-räkning (199 kr för bredbandet) och det andra var… också en Tele2-räkning. Jag läste lite: ”digital TV”. Vad har jag för TV? Jag avsade mig kabel-TV-kanalerna eftersom jag ändå aldrig tittar på dem, det är knappt jag tittar på statstelevisionen, men statstelevisionen finansieras via licens? Vad är detta? 49 kr? Efter att jag grubblat högt en stund frågar M om jag skickat tillbaka boxen. Det vet jag inte. Jag dras instinktivt till garderoben, det ligger ett paket på en hylla. Där är boxen. TV-boxen. Skulle den skickas tillbaka? DET SA JAG TILL DIG, blir det hårda svaret. Av pappren framgår att den sades upp i april. – Du har betalt för hyran.

Alltså, i min barndom fanns inga boxar. Det fanns bara en jävla TV och en jävla TV-reparatör.

Jag vet hur det gick till. I april SA HAN TILL MIG att jag skulle skicka tillbaka boxen. Tele2 skickade själv ett paket med betalt porto, bara för mig att skicka. Mitt ”gör det sen” i kombination med katastrofalt minne måste ha gjort att jag en vacker dag stirrat på paketet och tänkt: Vad gör det här? och inbillat mig själv att det var en kartong jag skulle använda när jag slutligen sa upp bredbandet, alternativt en skokartong. Så jag ställde in den i garderoben.

Bredbandet har jag sagt upp i omgångar, men alltid förlängt i sista stund.

Nu förklarar M att jag betalt för ”hyran av kortet”. Det hade jag gjort i evighet. Om jag inte varit så observant! ”Men jag kan ju inte använda det!” tjuter jag. Höjden av orättvisa! Det spelar ingen roll.

Här tittar vi på TV utan att titta på TV. Häromveckan tänkte jag lyssna på den. Jag lade mig på rygg i sängen och skulle lyssna på Sommarpratarna med Måns Herngren m.fl. Jag sov bort hela programmet.

Jag känner mig blåst. Jag är blåst. (Jmf: Jag känner mig ensam. Jag är ensam. Du behöver inte känna dig ensam för att du är ensam, men känner du dig ensam är du alltid ensam, oavsett hur oensam du är.) Sådan är kapitalismen. Hade den varit mänsklig hade den upplyst mig om att jag betalar för någonting jag inte har användning för. Med mild och vänlig röst.

Ja, det blir väl roligt att köra en sportig bil, säger jag till min far. En sån vacker flicka som du ska ha en riktig bil, säger han, så att det blir lite stil på dig. Ännu mer stil.

Sportig = sportpaket.

Ett  oerhört uppköp. Från 1992 till 2006. Från kombi till halvkombi. Från tyskt till tyskt. Från Opel till Seat.

Tyskarna är pålitligare än fransmännen. Fråga Bilprovningen. Jaja, Seaten är spansktillverkad men den tillhör familjen, som pappa säger efter alla sina år inom VAG-koncernen. Byggd på samma platta som Polo.

Billig var den, eftersom jag egentligen inte hade tänkt köpa den och ingen annan köpte den gick den ner från 65 000 till 60 000. Min pojkvän frågade säljaren vad han skulle göra med pengarna. Vi fick inte säga det till hans flickvän men han skulle köpa en klocka för 45 000. Det var hans stora intresse här i livet. Han köper och säljer klockor. Han älskar klockor. En gång låg Zlatan på soffan i sitt föräldrahem och sa att han älskade sin flickvän lika mycket som sin mamma. Jag föreställer mig att den unge mannen som jag köper bilen av älskar sina klockor lika mycket som han älskar sin flickvän. Jag har svårt att komma över att mina  surt förvärvade och upplånade slantar ska gå till en jävla klocka.

På fikarasten konverserade två rådmän.

- Ja jag har i alla fall fixat lägenhet i Göteborg. En hyresrätt.
- Vad är hyran där då?
- 11 000.
- För en 5:a?
- Nej, en 3:a.

Men hon tänkte inte skriva sig där för kommunalskatterna i Göteborg med omnejd var ju bara sååå höga.

Bostadsläget i Gbg är som alla vet rätt beklagligt. Sex års väntetid för en lägenhet i Örgryte, som exempel. Men göteborgarna på jobbet har ju sina tips och minsann, får man inte napp direkt. I Bergsjön, Göteborgs Rosengård. Där skulle man kanske kunna få ett förstahandskontrakt under våren. Där vill inte de fina bo. Där är de utlandsfödda typ 60% och de socialbidragsberoende – de djupast föraktade – typ 40. Bergsjön kvalar in på listan över de tio fattigaste bostadsområdena i hela landet. Multikulti när det är som bäst. Och? Får det någon att dra öronen åt sig? Var har jag bott de senaste tio åren? Tja, bland mina f.d. SFI-elever. Alla städer har sådana områden. Områden där ingen vill bo. Man frestas då att tro att de som bor där inte heller vill bo där, att kulorna viner om huvudet på oss. Det har smällt mycket på sistone och bilarna har brunnit och inte bara bilarna. Formliga upplopp. Jag har missat alltihop. Delvis för att jag bor i den lugna delen av området och delvis för att jag numera sällan är hemma på helgerna. Men de misshandlade Ahmed i närheten av min port och häromåret tog Inka och jag vår promenad under själva skottlossningen. När vi kom tillbaka var min bil inhägnad, de hade spärrat av min del av området. Så länge jag inte själv ser eller upplever skiten är jag lugn. Det är som en av grannarna sa, smäller det någon annanstans uppmärksammas det inte hälften så mycket. Ännu en bilbrand blir ännu ett tecken på att där kan man inte bo. Då har jag haft min bil stående ute natt efter natt och år efter år utan att det hänt något.

Nu säger de att i Bergsjön kan man nog inte gå ute ensam efter mörkrets inbrott. Nähä. Med andra ord får spårvagnen köra fram till porten.

Men jag går ju ensam här. Jag går ensam där det smäller. I ett fullkomligt livsfarligt område.

De skjuter rakt in i vardagsrummen.

Och det svider i hjärtat att ryktet om det hemska området tillåts definiera hela området. Vi dras alla ner i skiten.

Jag tror det var i GP som de skrev om hur de gått en liten promenad i Göteborg med utländska besökare för att visa skillnaden mellan de rika och fattiga områdena (jag tror de hamnade i Biskopsgården). När de kom till slutstationen frågade besökarna: Where are the depressed areas?

Vill vi leva i det socialdemokratiska högskattesamhälle eller vill vi ha nyliberalismen:

– Inkomstklyftorna är enorma, stora folkgrupper lever i rå fattigdom och korruptionen är ett allvarligt problem. En stor andel av invånarna tvivlar starkt på politikernas vilja att minska gapet mellan rika och fattiga, och många är dessutom väldigt misstänksamma mot sina medmänniskor – var och en får klara sig själv, säger Mikael Rostila.

Jag tycker om män som använder ordet ”älska”.
De första gångerna vi älskade med varandra.
(Var du lite spänd i inträngningsögonblicket.)

Men om jag blir olycklig singel i storstan kanske jag kan ha hund på hunddagis för 2 500 i månaden? Vad tror du, Niklas? Jag tror ingenting.

Ett alltid lika tacksamt ämne. Dels måste vänstern ta avstånd från att den finns till och dels måste vänstern be om ursäkt för att den har funnits till. Läs Sten Levander i DN:

Fortfarande hänvisar psykiatri­kritiker till lobotomier när de vill drämma till ordentligt. Lobotomier fungerade ganska bra på sin tid, kanske till och med bättre än dagens läkemedel vid schizofreni. Kritikerna talar i stället tyst om den värsta katastrofen: antipsykiatrins och vänsterns marknadsföring av den befängda teorin att schizofreni orsakas av onda mödrar och sjuka familjer. Behandlingen var att skilja den som drabbats av sjukdomen från sina anhöriga. Konsekvenserna av detta var förfärliga för patienter såväl som familjer. När kommer ursäkten?

Vi väntar.

Det är inte bara det att vänstern förpestat tillvaron för miljoner och åter miljoner, den skämmer ut sig genom sin allmänna ouppfostran och oförmåga att föra ett vettigt samtal med motståndaren, RPM. Han är bitter nu. Vad annat kunde man förvänta sig av underklassens talesmän? ”Ta dig i anus.” Det är nog bland det värsta som kan hända en människa. Man försöker föra ett nyktert, resonerande och förnuftigt konservativt samtal om vådan av analsex och blir uppmanad att ha det själv. Inte underligt att man tappar tron på Habermas.

Vänstern drar sig inte för att dra in motståndarnas döttrar och fruar i debatten. Vänstern är obildbar. Råa sällar. Sjuårig folkskola. Ingen utbildning, ingen stil. Ingen klass. De drömmer om det klasslösa samhället. Vi som har klass, vi vill ha klasser. Se så bra de har det i USA! Där kan man prata om klassamhälle.

Naturligtvis är det inte högerns fel att människor hungrar i the land of the free. Det kan inte vara högerns fel då högern anser att sjukdom och arbetslöshet och fattigdom är ren lathet. Det har enbart individuella orsaker. Ingen skugga kan falla över högern.

Men vänstern! Vänstern.

Tänker man efter var det också vänsterns fel att gulingarna dog som flugor i Vietnam. När de borgerliga kamraterna låg hemma på sofflocket och runkade gick vänstern omkring på gatorna och skrek otäcka slagord. F-U-C-K! De krävde stopp för dödandet. Ho-Ho-Ho Chi Minh! Men anledningen till att de dog var ju deras egen grymma ideologi? Man dödar inte människor om de inte är vänster. Salvador Allende hade inte behövt dö. Inte om han varit höger.

För vissa är det för sent, de är obotligt vänster sen puberteten. Det är till den unga generationen vi får sätta vårt hopp, de som är födda efter berlinmurens fall. Måtte vi i en framtid få leva helt utan vänstern.

Vi ska vara glada att de inte hyllar Strindberg alltför mycket. Mångsysslaren, hetsporren och debattören. (Jag läste hets-porren. Vad har han nu gjort?) Strindberg är en folkets författare. Inte en statens. Sagotanter som Selma kan få Nobelpris. Linné och Bergman har firats på sina dagar. I det hemska sällskapet (inte Linné men Bergman) har August inget att göra.

Men hundra ljus på Strindbergs tårta i detta nutida mörker!

Strindberg dikterade villkoren för sin begravning. Han ville gå bort i tysthet och utan präster. Vad händer? Folket följde honom till den sista vilan som om en konung begravts och Nathan Söderblom höll gravtalet.

Det är skönt för skalder att få sova.

”Om ett barn skadar sig, och beklagar sig, så hånar man det i st. för att trösta. Om någon gör ett barn orätt, så får barnet icke försvara sig; det kallas att skylla ifrån sig. Det är ju att dana rövare, som undertrycka alla bättre känslor. Den som icke får ha medlidande med sina egna lidanden, den ger sedan f-n i andras, men tvingas av samfundslögnen att hyckla deltagande.”

Men jag tycker faktiskt att det är bra. Riktigt bra.

Varning, det är inte vackert.

Våldspornografi 1 (kvinnl. sex.)
Våldspornografi 2 (manl. sex.)
Våldspornografi 3 (barnsl. sex.)