Pinuppor

Gil Elvgren hette en av de mer kända amerikanska pinupmålarna.

Splendid View

Man’s Best Friend

A Cute Injury

Perfection

Flashback

Fit to Kill

Rare Edition

Wrong Nail

Help Wanted

Jill Needs Jack

Sweet Sue (Sweet Sioux)

That Low-Down Feeling

Hey, let’s be careful out there

Rekommenderar Elin Grelssons inlägg om de sjukskrivna. Jag betraktar misstänkliggörandet av de sjuka som lika sjukt som de övervakare som vill övervaka oss överallt. Nyligen satte Länsstyrelsen i Skåne län stopp för allmän övervakning på Öresundstågen. Tack så jävla mycket.

Det är synd att vi inte kan byta skor med varandra. De som misstror andras smärta, de skulle själva känna på den.

En viktig sak som ni alla ska ha klart för er är: Bli aldrig påkörda bakifrån. Då får ni whiplash och whiplash finns inte. Inte enligt Försäkringskassan och inte enligt länsrätten. (Men min kompis notarien biföll ett överklagande av en elallergiker med motiveringen att det är fullkomligt irrelevant om elallergi finns eller ej. Människan har symptom, vad det än beror på.) Ert liv ”förstörs” på ett ögonblick. Kom ihåg att hastigheten inte behöver vara hög. Det behöver knappt bli ett märke på bilen. Ni blir desto mer skadade och får betala i form av smärta och värk och sömnlöshet resten av livet.

Akta er jävligt noga. Jag upprepar. Bli aldrig påkörda bakifrån. Be careful out there.

Vissa lever fortfarande i vanföreställningen att whiplash finns. ”När du till exempel blir påkörd bakifrån [min fetstil] kan huvudet åka bakåt-framåt, som en pisksnärt.” Om du ändå tror att whiplash finns:

Om du ser i backspegeln att du kommer att bli påkörd, pressa kroppen mot ryggstödet, huvudet mot nackstödet och fixera blicken framåt

Upprepar. Kroppen mot ryggstödet, huvudet mot nackstödet och blicken framåt. Man vet aldrig när olyckan är framme. Vad man vet är att många människor drabbats av dubbel olycka. Först en trafikolycka och därefter olyckan att manglas genom myndigheter och domstolar. Vi är inte en myndighet, som vi säger på jobbet, vi är en domstol.

de Sade igen

Rasmus har också kommenterat:

Hos Markis de Sade är människor handelsvaror för njutning. Kroppar är till för att konsumeras sexuellt och om de förbrukas spelar inte det någon större roll. Huvudsaken är att det finns nya, och det finns det i en värld som styrs av pengar. Och det gjorde Markis de Sades värld. Hans evangelium var den rena egoismen; njutningen var till för njutningens skull. Skit samma om det var en hora eller en treåring man knullade – det viktigaste var att det var skönt. Detta kallar alltså Manga för ett ”risktagandets etik” och en ”kritik av välmågan”.Hmm…

Han har för övrigt en mycket förtjänstfull blogg.

Vad ska en stackars pensionär göra?

Den här sortens primitiva reaktioner är av samma slag som när allmänheten försvarade dödsskjutningar av på marken liggande tonåringar i Rödeby. Ungarna ska lära sig att de inte kan göra hur som helst. Vi vuxna visar detta genom ett handfast uppförande.

För några år sen var jag på nyårsfest i stan och hamnade bredvid en man som vuxit upp i samma by som mina föräldrar. Vi kom in på farfar som han kallade ”John”. Inte så konstigt, han hette ju så. John Hohn Höhneblohn, sa han själv. John hade blivit så jävla förbannad när de provocerade honom. Ungjävlar! Han hade inte slagit dem men hade nog kunnat göra det – han använde enligt min far våld i uppfostran en enda gång.  När han blev arg blev han rasande arg.

Det mest kända exemplet är när han körde ut hyresgästerna, en ogift kvinna med son, på stående fot. De bodde på övervåningen och sonen spelade trumpet. Farfar hade väl uthärdat detta trumpetande under en längre tid, men en dag när han kommit hem från jobbet, ett hårt jobb, och som vanligt lagt sig att vila efter maten, tog det hus i helvete: Nu jävlar ska de ut!

Särskilt bra på att lösa konflikter var nog inte min farfar, men jag älskade honom djupt och innerligt.

Den monogame mannen med sin monogama hustru

Siffrorna pekar rakt uppåt

Sverigedemokraternas valresultat

Val till riksdag

1988: 1 118 röster
1991: 4 887 röster
1994: 13 954 röster
1998: 19 624 röster (0,4 %)
2002: 76 300 röster (1,4 %)
2006: 162 463 röster (2,9 %)

- Sakta men säkert har vi klättrat uppåt, och det har till och med gått så sakta att ingen förutom vi själva har märkt att vi närmat oss.

(Jimmie Åkesson vid partiets 20-årsjubileum 2008)

Lucia

Vi tog bilen till Lund

Tvungna att göra ett stopp på närmsta apotek

Det blev en dyr (allting är relativt) orgasm: 159 kr

Jag tar tacksamt emot en gåva…

Vi tittade på soffor i Helsingborg

Jag älskar den skånska slätten

Framme

Somliga är teatraliska

Det ser ut som om hon har peruk – det är en duk

Mina ögon tårades lätt

Det snöade lite

De går på Waldorf

Lucia redogör för den ansträngande upplevelsen

Och tar igen sig med en clementin

Berättelse ur verkligheten

- De pratar mycket om otrohet nu.
- Vad sa du gumman?
- Otrohet. Tiger Woods.
- Jaha.
- Har du varit [*mumlar*] nån gång?
- Va?
- Har du varit otrogen?
- En enda gång. Länge länge sen.
- Vad hände?
- Jag var med en annan tjej.
- Hur då?
- Fest. Ung och dum.
- Vad hände sen?
- Jag berättade det.
- Vad hände då då?
- Det tog slut.

The End

Lyckliga idioter

Håller med Mymlan helt och hållet. Man får det ibland att låta som om man ställer stora och hemska krav på sin partner när man kräver att han ska vara trogen (ordet låter så fånigt: trogen!) men hur skulle man kunna kräva det? Vad man kan kräva är att han kommer hem och säger att han fått en obetvinglig lust att knulla Berit – inte att han kommer hem och säger att han knullat Berit i flera år utan att man vetat om det och nu är Berit gravid och han har bestämt sig för att Berit är den bästa. Hej då sötnos.

Det går inte att leva på de premisserna. Man kan inte hindra någon från att bli förälskad i någon annan men om förälskelse ska övergå i förhållande bör man bli upplyst om saken. Det talas bara om den som blir utsatt för otrohet och dennes/dennas smärta. Den som utför otroheten mår inte heller så jävla bra när h*n konfronteras med sin partners känsla av svek. Det kan inte vara roligt att leva i en lögn.

Varför blir män ledsna om de får veta att kvinnor fejkat orgasm? Att de levt i flera år med en kvinna som aldrig fått orgasm och hela tiden låtsats som om hon fått det? Tja, av samma anledning som de flesta människor blir ledsna när deras partner haft ett sexuellt förhållande vid sidan om. Det är falskspelet som är det svåra. Att man trodde något som visar sig vara osant. Att man gick omkring som ovetande. Utan chans att säga vad man tycker och tänker, utan möjlighet att vara en del av vad som händer, utan att kunna påverka händelseförloppet.

Ärligt talat förstår jag inte vad de polygama har med den monogama diskussionen att göra. Deras lösning är inte vår. Det är som att säga till någon som spelar tennis att han borde spela fotboll istället – då får han ju utlopp för alla sina önskningar att vara del av ett lag? Varför stå där och harva?

I diskussionerna framkommer däremot fler än en gång synen på monogama förhållanden som resultat av ogenomtänkta reflexbeslut, ägandebehov och dålig självkänsla, medan polyamorositet omtalas som en högre sanning, omfamnad av de som lyckats bryta sig ur snäva normer och därför med klarsyn kan överblicka massornas dumhet. (Pour le moment)

Det här att man väljer bort all världens kukar och fittor (utom den egna partnerns kuk/fitta) känns jämförbart med resonemanget att välja bort barn. Det heter att jag har valt bort barn fast jag aldrig velat ha dem. Jag trivs dessvärre med att vara barnlös. Jag har inte förstått att det är ett dumt val jag gjort. Driften att vilja ha barn är biologisk (min drift lyser med sin frånvaro) och jag kan inte tänka mig att någon människa med barn och familj inte tycker att deras liv är rikare och mer fullödigt är de ensamma och barnlösas liv. Det ligger så att säga i sakens natur. Ni som älskar barn och särskilt era egna barn vill inte leva utan dem. Det verkar futtigt och fattigt.

Men vi är lyckliga idioter.

Jag förstår fortfarande inte varför man inte bara kan acceptera att somliga aldrig kommer att vilja ha barn eller gruppsex eller flera parallella förhållanden. Varför ska vi behöva försvara våra perversioner?

Vi diskuterar kroppsbyggnad

Kylskåp, säger han om Maudan. Sen börjar han prata om ”svärmor” – hon har rätt breda höfter, har jag tänkt på det? Hon är rätt bredrövad, ja, säger jag, hon påstår att mina jeansproblem kommer därifrån, att jag har smal midja i kombination med breda höfter. Så breda höfter har jag väl inte? Nej, inte som hon, säger han, men det är den smala midjan som gör det. Jo tack. Så undrar han varifrån jag fått min längd. Är det efter farfar eller? Farfar? säger jag, totalt oförstående. Han var inte lång och jag är inte särskilt lång… För att vara tjej är du rätt lång, säger han. Jag är lika lång som pappa. 173 cm. Vi beundrar Titti Unckels klänning. Jag ser en fördel med små bröst, de kan aldrig trilla ända ner till midjan. Tyngdlagen, säger han.

För övrigt är Vickan snyggare än Madde. Vi brunetter måste hålla ihop.

Det är tur att man har en snäll pojkvän som aldrig säger något ofördelaktigt om ens utseende. Inte så mycket fördelaktigt heller för den delen. Thy skall du ej mycket berömma, ej mycket häckla och döma.

Vill man ha större bröst är ett hett tips att använda polotröja. Det gjorde jag häromdagen och brösten blev så framträdande att det var riktigt obehagligt. Till råga på eländet hade jag en vadderad BH.

På väg ner

Trevlig helg