Cancern ska ta oss

Såväl människor som djur. Mot döden kämpar både de vita och blåa rockarna förgäves. Veterinär nr 2 gav oss ett falskt hopp. Hon trodde att det var lunginflammation och hunden blev bra. Tre dagar efter avslutad medicinering blir hunden dålig igen. Veterinär nr 3 tycker sig nu kunna urskilja en tumör ändå. Men varför blev hon då bättre? undrar jag. ”De blir alltid bättre.” Kortisonet gör dem bättre. Kortisonet kan t.o.m. krympa tumören. Men kortisonet bromsar bara förloppet. Jag tänkte för mig själv: Fråga inte hur länge. Fråga inte hur länge. Så frågade jag: Hur länge… kan hon leva med det? De har ingen aning. Det är omöjligt att säga. Det är som cancer på människor. De trodde om G att hon skulle leva ett halvår, hon dog efter en månad. Det är meningslöst att sia. Blott en dag… Men människan är inte född för att leva för dagen. Det går inte att tänka så. Likväl är det så man måste tänka. Hon kan vara död imorgon, redan ikväll. Vi har bara nu. Inte förrän efteråt vet man om hon fick dagar, veckor eller månader. Om det gick fort eller långsamt.