Stolpskott till veterinärer

Man vill gärna lägga skulden på dem.
Man inser förstås att det är barnsliga projektioner.
Man vill ställa dem till svars för döden.
För felaktig diagnos.
Avbruten medicinering.
Man undrar om det går till likadant på sjukhus som på djursjukhus.
Man kommer in akut med en hund som är så dålig att det är plågsamt att se henne.
Som man fick bära nerför trappan.
Ställa ner på gräsmattan.
Som först lägger sig.
Som mot alla odds lyckas resa sig och kissa.
Om hon hade varit en människa, hade de då låtit henne ligga och plågas en halvtimme innan doktorn kom och någon tittade på henne?
Ja, folk har väl dött på akuten av just sådana skäl.
Att ingen har tid med dem.
Här ägnade de sig åt en ”hängig” hund i rummet bredvid.
Utan bedömning av vem som mådde värst.
Inka mådde klart värst.
Den hängiga hunden var ung och stod på benen.
Inka hade 40,3 graders feber.
Mot tidigare 39,1.
Hundens normaltemperatur är mellan 38 och 39.
Hon mådde så dåligt.
Men på djursjukhus får man vackert vänta på sin tur när det är lördag.
För att stå ut gjorde jag mig kall.
Sån är döden:
den man förlorar…
..får ligga i sin egen salivavsöndring och andas så hårt att hela kroppen darrar.
Den som ska dö är ensam.
Det är spyor och förnedring. Smärta. Ont. Man ska inte tro att döden kommer snällt, som en jultomte. Han kommer elakt.
Hon brydde sig inte om att jag klappade henne.
Det fanns ingen blick att möta.
Hennes ögon såg mig inte.
Jag tittade i dem men hon var inte där.
Hon var någon annanstans.
Hur sjuk hon än har varit har det alltid funnits ett medvetande. En liten svansvift, ett litet ”du och jag”. Nu fanns ingenting.
De ställde mig inför valet att avliva henne eller göra ett sista försök. Om jag lät henne dö nu skulle jag aldrig få veta om hon kunnat bli bättre. Hon var trots allt bra så länge hon gick på kortisonet. Men denna höga feber – tydde inte den på cancer i slutstadiet? Det är ju cancerrelaterad feber – antingen som en följd av tumören eller av själva tumören. Vad hjälper då lite kortison?
Det är det vi inte vet.
Det finns veterinärer som säger: Hade det varit min hund hade jag låtit henne somna in nu.
Det är när de själva inte ser något hopp.
Hade de sagt så till mig kan jag inte tänka mig annat än att jag följt deras linje. För Inkas skull. Så irrationell är jag inte att jag går emot hela veterinärvetenskapen. Men de avrådde mig inte från att försöka och sa sen att ”då har vi gjort allt som står i vår makt”.
Då vet jag att det är slut.
Att hoppet är ute.

Jag undrar hur hon har det nu. Vi följde med båren genom korridorerna och något av Inkas ”jävlar anamma” väcktes. Varför rullar ni mig här? Och vad är det för äcklig hund i buren bredvid? Fast den tanken nådde knappast hennes hjärna.

Hon ligger på en grå fäll.

Cancern ska ta oss

Såväl människor som djur. Mot döden kämpar både de vita och blåa rockarna förgäves. Veterinär nr 2 gav oss ett falskt hopp. Hon trodde att det var lunginflammation och hunden blev bra. Tre dagar efter avslutad medicinering blir hunden dålig igen. Veterinär nr 3 tycker sig nu kunna urskilja en tumör ändå. Men varför blev hon då bättre? undrar jag. ”De blir alltid bättre.” Kortisonet gör dem bättre. Kortisonet kan t.o.m. krympa tumören. Men kortisonet bromsar bara förloppet. Jag tänkte för mig själv: Fråga inte hur länge. Fråga inte hur länge. Så frågade jag: Hur länge… kan hon leva med det? De har ingen aning. Det är omöjligt att säga. Det är som cancer på människor. De trodde om G att hon skulle leva ett halvår, hon dog efter en månad. Det är meningslöst att sia. Blott en dag… Men människan är inte född för att leva för dagen. Det går inte att tänka så. Likväl är det så man måste tänka. Hon kan vara död imorgon, redan ikväll. Vi har bara nu. Inte förrän efteråt vet man om hon fick dagar, veckor eller månader. Om det gick fort eller långsamt.

Bludder

Jag fattar ingenting av Jasenkos bluddriga artikel. Toleransen ska vara intolerant mot sådana som Milosevic (den förenklade historieskrivningen: ”Sedan kom Milosevic som tyckte att hotet mot landet kom från islam.” All skuld på Milosevic för det jugoslaviska sönderfallet!) och Åkesson. Hur då? Varför inte partiförbud? Håll rent åt både höger och vänster så blir det bra sen. Eller hur har han tänkt sig att det onda ska bekämpas? Det vanliga bluddret att muslimer måste tåla att Vilks förolämpar dem. Vi som ingår i gemenskapen måste inte tåla någonting. Som t.ex. tecknad barnporr till frukost. Varken DN eller SvD kommer att publicera eller försvara så roliga saker… Vår tolerans ska aldrig prövas och testas ordentligt. Vi tål att bli religiöst skymfade. Inte sexuellt. Det säger sig självt att det finns en anständighetens gräns. Vi måste ta hänsyn till de stackars småbarnsföräldrarnas känslor och inte skämta om så allvarliga ting! En stor fet gubbkuk i det lilla flickebarnets framstjärt… Det kallar jag konst.

Krav ska ställas på alla i landet boende att respektera värdegrunden. Återigen: Hur då? Ska alla skriva på att kontrakt där vi bekänner oss till kapitalismen och den borgerliga demokratin? Är det bra sen?

Inget kvinnoförtryck ska ursäktas på kulturella grunder. Inget Svenskt heller? Sverigedemokraterna skriver Svenskt med stor bokstav. Det vet väl alla att vi Svenskar inte har något kvinnoförtryck. Det tillhör undantagen.

IKVÄLL VÅLDTAS
ÄNNU EN
SVENSK KVINNA

KVINNOFRID NU!
Rösta Svenskt!

Sverigedemokraterna

I Sverige går det bra att driva statliga kampanjer mot enskilda intellektuella. Så länge de är av fel sort. Innerst inne är vi alla folkpartister! Go, Jasenko, go.

Ful näsa

Om någon skulle säga att jag har ”ett fint ansikte” (som min pojkvän brukar säga om olika kvinnliga skådespelare: ”hon har fint ansikte”) men ”en ful näsa” skulle jag inte höra ”det fina ansiktet” utan bara ”den fula näsan”. Det skulle ringa i min skalle: ful näsa, ful näsa, ful näsa… Hur kan någon som har ett fint ansikte ha en ful näsa? Det går inte ihop.

Om någon väl har sagt att jag har en ful näsa är jag övertygad om att det är Sanningen. Din näsa är ful. Det kvittar om någon annan försöker rädda situationen: Du har en jättefin näsa! Eller: Din näsa är varken bättre eller sämre än andra näsor. Skadan är skedd. I min hjärna ringer det fortfarande: ful näsa, ful näsa, ful näsa…

Nu beror det i och för sig lite på vem som säger vad. När De Betydelsefulla uttalar sig blir det alltid mer betydelsefullt. En anonym idiot som säger att jag har en ful näsa stör mig inte lika mycket som någon jag fäster (känslomässig) vikt vid.

Min oförmåga att ta personlig kritik handlar förmodligen om att jag fått så mycket av den varan att jag utvecklat en kraftig allergi. Jag trodde på fullaste allvar att min mor besatt sanningen om min person. Hon såg det andra inte såg; att jag enbart var värd förakt. Att jag var ful. Misslyckad. Pinsam. Inte gick att ha i möblerade rum. Det var de vibbar hon sände ut (när hon inte sa det rakt ut) och jag sög i mig dem som den törstige dricker giftvatten i öknen.

Analsex hit och analsex dit

På sätt och vis förstår jag aversionen, jag har själv haft den. Men jag förstår ändå inte varför den måste överföras på alla andra. Unni Drougge hade en krönika om hur män som gillar analsex kunde sätta på andra män (istället för att plåga sina oskyldiga flickvänner, typ). I något analsexträsk vill man inte hamna, för allt i världen. Frågan är ungefär lika infekterad som ändtarmen. Och när det gäller porr och skit ska man vara fiiin… gilla högklassig porr alternativt feministisk. Ingen vill skylta med sina fula porrvanor. Så du tittar på sån sliskig porr… nej, det är bäst att hålla för sig själv och strängt taget har ingen med saken att göra. Det som är upphetsande för mig är förnedrande för någon annan. Visa mig dina porrfilmer och jag ska säga dig vem du är! Om det är en allmän föreställning att analsex är ett enbart manligt nöje blir det svårt att med trovärdigheten i behåll hävda något annat. Som kuksugandet förutsätts ligga helt och hållet i kukägarens intresse. Det är därför ”sug min kuk” är ett så populärt uttryck. Inte ”slicka min fitta” – vilket analogt inte heller är kul.

Man kan undra vad människor alls får ut av att beröra andra. Vad får jag ut av att röra vid dig? Att bli berörd tycker de flesta är trevligt och mysigt med undantag för de som fortfarande (det brukar gå över) lider av kroppsfobi och alltså inte tål fysisk beröring.

Taskiga erfarenheter av analsex behöver inte vara bestämmande. Det beror på vem och när och hur. Hasse är inte Kalle. Hasse är till skillnad från Kalle en omtänksam jävel. Men man måste inte ha ett könsorgan i analen, det finns så mycket bättre leksaker. Självgående.

Det bästa är att stimulera alla de tre erogena zonerna på en och samma gång. Om ni frågar mig. Det gör ni inte.

Det som är jobbigt med analsex är att det tenderar att bli en kamp. Han vill, hon vill inte. Undrar om det omvända existerar. Kvinnor är sällan lika påstridiga som män. – Om du älskar mig tar du mig därbak! Vare sig du vill eller ej!

Den kvinnliga offerrollen. Jag plågar mig igenom det här för hans skull men det skulle aldrig falla mig in att ställa liknande ”krav”. Jag tycker generellt extremt illa om ”krav” i relationer. Men det är jag.

Herregud vilken chock

Jag har alltid läst Bröderna Lejonhjärta som en ”riktig” saga. I sagan är allting möjligt. Skorpan dör efter Jonatan, de träffas i Nangijala där de dör på nytt och återuppstår i Nangilima. Nu visar det sig högst chockartat att Astrid Lindgrens saga inte alls var en tröst för barn utan att Skorpan ligger hemma i kökssoffan och dör utan att någon kommer vare sig till Nangijala eller Nangilima! Undra på att hon inte ville ta den illusionen från ”någon enda unge”. Det hela framstår i ett förklarat sken:

…några metafysiska spekulationer och själavandringsteorier är det sannerligen inte fråga om, inte ens att Skorpan ’ser ljuset’ när han dör är något metafysiskt, det är ett medicinskt fenomen, har det sagts mig, något som har med blodtrycket att göra, när det sjunker häftigt då man dör

Jag som trodde att det var orgasmen. (”Lilla döden”)

För övrigt sjunker blodtrycket häftigt även när man är på väg att svimma men jag ser inte ljuset, jag ser myrorna på TV.

Vi får alltså tolka det som så att Skorpan  i sina feberdrömmar efter Jonatans död hallucinerar om att de  träffas igen och slutligen kastar sig nerför stupet.

Sagotanten var diskbänksrealist. Hon har lurat oss allihop.

Så har man blivit telefonintervjuad

Hon öppnade med en klassiker:

- Hur känns det?

Svar:

- Öh… öh…

Meningen var att hon skulle komma men av ekonomiska får man förmoda skäl ringde hon istället. Hur det blir med fotografen vet vi inte än, jag försökte föreslå att vi kunde skippa bilden. I alla fall babblade jag osammanhängande i en halvtimme och när hon förklarade sig nöjd undrade jag om man verkligen kunde göra något av det där… det kändes som om jag bara rapat floskler och plattityder och å ena sidan och å andra sidan. Det konstigare av det konstiga var att hon inte undrade över mitt civilstånd, det brukar liksom vara basalt i sammanhang som dessa. Jag fick själv klämma in någonting om ”mitt sociala liv” i den mån det existerar. Svårast var frågorna om de andra: Vad tycker de andra, hur känner de andra? Där ville jag instinktivt svara: Det får du fråga dem. Men eftersom jag visste att hon inte hade någon annan än mig att fråga blev jag tvungen att leverera ett slags svar där också. Jag uttryckte mig mycket svävande.

Varken utseendet eller storleken spelar roll

Man med feministisk faiblesse för att urinera sittande och med dragning åt medelålders ADHD-labila white trash-kvinnor i förorten kan meddela sitt intresse på mymlan72 snabela gmail dot com.

Det skulle aldrig falla mig in att göra upp önskelistor om potentiella partners. Han ska ha: och så rabbla upp egenskaper, inre och yttre. Jag bryr mig inte om utseende – jag är blank vad gäller utseende. Alla jag älskar blir vackra och jag älskar ingen för deras skönhets skull. Det kan bero på att jag är så monogam och hundlik till min karaktär. Det bästa med hundar sägs vara att de älskar en oberoende av hur man ser ut, oberoende av personliga tillkortakommanden, felaktiga fysiska attribut etc. Frågan man nu kan ställa sig är vilket som är värst: Att ratas på grund av utseende och ålder (alla utom asiatiskor mellan 20 och 30 går fetbort – det är att ha ett öppet sinne) eller ratas på grund av sin personlighet (hundrafemtioelva punkter som man inte kan leva upp till)? Att vara rätt själ i fel kropp eller fel själ i rätt kropp? Och varför det tar så hårt att få negativa kommentarer om sin kropp när man vet att det inte är kroppen som är det väsentliga? Inte för mig. För andra.

Allting är ju tämligen ohjälpligt. Sin ålder kan man inte göra något åt och hur man än fejjar med fejjan så är grundproblemet detsamma. Personligheten kan man kämpa med, men som den gode Strindberg skrev om den unge Johan/August: ”Och sådan gick han ut i livet! För att utveckla sig, och lika fullt alltid förbli sådan han var.”

Nej, jag har inga andra krav än att de ska vara snälla, inte rösta på SD och inte kalla en hora när de blir upprörda.

Ekonomi betyder ingenting. Var och en har sin.

Jag hade kunnat vara tillsammans med en läkare, han var både snygg och trevlig och vi kom utmärkt överens överallt – utom i sängen. Alltså kunde jag inte vara tillsammans med honom. Hellre en fattiglapp med en kronisk sjukdom, bara det stämmer. Bara jag älskar honom. Bara jag.

Morgon

Kör hemifrån

Varning för rådjur

Enstaka bilar

På väg mot stugorna (de f.d. badhytterna)

Inka nosar

Idag hördes havet knappt alls – det var så stilla

Vi har privat hunddagis

Bilen gick inte igenom besiktningen

Men säg den människa som gör det?

Inte jag – *allmänt oduglig*

Stänger av P1

Går mot spår

Väntar på tåget

Det satans Öresundståget

Kväll i gettot

Med anledning av de senaste månadernas händelser [förskönande omskrivning för pang-pang, misshandel, mordbrand, ungdomsupplopp, raskrig] på Xxxxxgård vill vi informera er hyresgäster om hur XxXx agerat och vilka åtgärder vi vidtagit.

Vi tar den oro och otrygghetskänsla [jag känner mig helt lugn] som ni som hyresgäster känner på största allvar, men vi behöver också er hjälp om vi tillsammans skall kunna göra Xxxxxgård till det trygga bostadsområde som vi alla vill ha.

På mötet kommer du ha möjlighet att träffa en representant från polisen som kommer att redogöra för dagsläget och svara på era frågor.

Företrädare för Kultur och fritid som kommer att berätta vad de har för planer för området och om hur de ser på den senaste tidens händelser.

Vi bjuder på kaffe och kaka.

Alla varmt välkomna!