Via Blogges insomnade blogg hittade jag detta inlägg som i sin tur länkade till detta inlägg.
Det är bara att inse att den där videosnutten cirkulerar bland alla liberala bloggar som ett skräckinjagande exempel på Zaida Cataláns bristande argumentation. - Du tycker prostitution är bra? Du vill att din dotter ska vara prostituerad? Du är en idiot?
Jag är formellt ense med de där liberalerna att sexköpslagen borde avskaffas men jag är inte överens om hela deras ideologi. Den är många gånger helt verklighetsfrämmande. De sitter bakom sitt skrivbord och konstruerar en konstruktion: med sexköpslagen är allting dåligt och utan sexköpslagen är allting bra, tro mig! Som någon skrev: tidigare kunde de välja sina kunder och hade då bara bra kunder, det kan de inte längre. Oh shit, så kvinnorna på Malmskillnadsgatan på 80-talet hade bara bra kunder? Kyss mig i röven.
Prostitution tenderar att vara problematiskt oberoende av lösning. Fråga mig inte varför.
…så förnedringsporren. Dessvärre gillar jag i viss utsträckning och i stunder när jag är på det humöret förnedringsporr. Det kostar på att erkänna, det vet ju alla att de som är sanna romantiker och föredrar sex utan smärta (inklusive porr utan smärta) är de bästa människorna. De kan aldrig anklagas för att orsaka någon smärta, de orsakar ju ingen smärta. Vill man inte se någon lida är det självklart att man inte låter någon lida.
Jag gillar våldtäktsporr också. Jag gillar inte våldtäkt.
Det är egentligen inte konstigare än att jag gillar helt känslolöst sex, men bara på film. I verkligheten har jag aldrig någonsin ägnat mig åt sex utan känslor, alla jag haft sex med har jag haft någon form av känslor för – jag ligger inte med okända.
Vi måste alltså skilja på sakerna. Att man gillar ful porr betyder inte alltid att man vill ha fult sex i levande livet. Att man gillar dominans/underkastelse betyder inte att man vill bli dominerad eller vara underkastad. Att man står upp för rätten att knulla runt betyder inte att man personligen är en runtknullare.
Det är självklara saker som kräver en viss eftertanke. Vi har en tendens att ta för givet att det man förespråkar är det man själv vill ägna sig åt. Alternativt borde vara beredd att ägna sig åt. Det är därför alla som vill avskaffa sexköpslagen får frågan om de tänker prostituera sig själva eller skulle vilja att deras dotter… Omvänt får man frågan om man kan tänka sig en sexköpande bror, far eller pojkvän. Vill man ligga med en gammal sexköpare? Ja. Inte mig emot.
Jag ”dömer” inte människor efter vad de gjort i sitt förflutna. Jag skulle aldrig säga upp ett förhållande med någon för att han köpt en sexuell tjänst. Jag tycker på ett plan inte att det är så förbannat märkvärdigt. På ett annat plan är det allt annat än omärkvärdigt och tål att diskuteras i det oändliga.
Carl Serungs filmer var inte fel för att de förnedrade människor utan för att de förnedrade människor som lurats att bli förnedrade. Han drack dem fulla.
- Men de kanske gick igång på pengarna Serung kastade åt dem?
Just för att människor kan gå igång på pengar under i princip vilka omständigheter som helst har vi lagar som reglerar också detta. Hur mycket du än påstår att du älskar att bli misshandlad får ingen slå dig sönder och samman vare sig med eller utan betalning. Det är otillåtet att sälja sexuella tjänster som ung person – inte som äldre person. Det är heller inte tillåtet att använda pengar som maktmedel – att som Alexandramannen gjorde manipulera sig till sex av unga människor. Det är inte bara moraliskt fel, det är lagligt fel. Carl Serung hade sannolikt blivit fälld i svensk domstol, inte för att han spelade in porrfilmer, det får man som bekant, utan för att han bedrog sina unga offer och utnyttjade dem i onyktert tillstånd.
Det finns en gråzon i prostitutionen och pornografin som ingen kommer åt. Liberaler ställer gärna upp två kriterier: frivillighet eller tvång. Är det inte frivilligt är det tvång, är det tvång är det inte frivilligt. Om verkligheten vore så enkel skulle ideologin täcka verkligheten, det skulle inte finnas några andra problem. Pengars förmåga att få människor att göra saker de inte skulle gjort utan pengar kan betraktas som problemfritt – du går varje dag till jobbet och jobbar fast du egentligen vill ligga på soffan och äta praliner. Man bortser då från graderna i helvetet och/eller att lönearbetet i sig är problematiskt. Valt det har stora befolkningsgrupper inte gjort. De har inte valt att stå vid löpande bandet, de har sett det som sitt enda val. Någon måste göra det smutsiga jobbet.
11 svar so far ↓
Johanna Sjödin // juli 7, 2009 vid 6:55 e m
Ja den taktiska argumentationen hatlar många gånger. Kan ha att göra med att liberalerna talar om eskorterna som kan dra i 3000 kr/h och Catalan och c/o om drogmissbrukande gatuprostituerade.
Ingen tycks vilja skilja dessa två fenomen åt.
midnattsvarg // juli 7, 2009 vid 6:56 e m
Jag vet inte vilka de där liberalerna är du pratar om är men jag tycker personligen inte att jag förenklar problemet. Precis som du säger är det invecklat, något en enkel lagändring inte förändrar – däremot tror jag inte att det nödvändigvis måste vara komplicerat för alltid. Attityder och symbolvärden är föränderliga.
Angående frivillighet vs. tvång så ställer jag mig nog på den liberala sidan här och menar att du inte tillskriver människor personligt ansvar över sin situation. I dagens Sverige har vi alla möjliga förutsättningar att forma vårt eget öde, och hamnar men tillslut vid rullbandet är det i 9 av 10 fall till följd av beslut och avvägningar man själv gjort. I det sista ledet var det kanske det enda möjliga valet, men det har säkerligen funnits vägskäl högre upp i ledet där man hade kunnat göra annorlunda. Och faktiskt, hur otrevligt det än är så är det fullt möjligt att leva på socialbidrag. Fast då blir det inte mycket praliner, mest havregryn.
Paradigm // juli 8, 2009 vid 10:00 f m
Midnattsvarg: Det finns gott om forskning som visar att de som har välbetalda yrken har hög intelligens, ibland i kombination med vissa personlighetsegenskaper. IQ har en ärftlighet på 80 procent och har trots mängder av storslagna projekt visat sig extremt motståndskraftigt mot miljöpåverkan. Inte mycket frihet där inte.
midnattsvarg // juli 8, 2009 vid 10:46 f m
Jag pratar inte bara om välbetalda yrken, det finns massor av ”normal”-betalda yrken som vissa människor älskar, hatar eller är neutrala till. Mitt eget yrke är välbetalt men framförallt mycket kul. Jag har haft flera chanser att välja ett yrke som är mer välbetalt men mindre roligt.
Paradigm // juli 8, 2009 vid 3:13 e m
Sambandet gäller över hela skalan. De som har 101 i IQ tjänar som grupp mer än de som har 100. Att den som har hög intelligens kan välja ett mindre välbetalt yrke är självfallet, och forskning visar också att det finns rätt gott om såna personer. Men det omvända gäller inte. En smart person kan välja ett enkelt kroppsarbete men en person med låg intelligens kan inte välja att bli läkare. Att då säga att folk kan forma sina egna öden är lite märkligt.
midnattsvarg // juli 8, 2009 vid 5:13 e m
Ursäkta, vi kan forma våra öden inom rimliga gränser. Jag kan inte vinna OS-guld i konståkning och jag är för lång för att bli JAS-pilot (och Stephen Hawking kan inte bli skogshuggare), men jag tycker fortfarande att det finns en hel del kvar för mig att välja mellan. Och nog är det väl inte så illa att människor med IQ under 101 bara har rullbandet att välja? Jag har personligen aldrig träffat någon ”lågintelligent” som velat syssla med något tankekrävande, om inte denne samtidigt haft gravt felaktiga uppfattningar om vad yrket går ut på. Jag har heller aldrig träffat någon spinkig vars största dröm var att bära sten hela dagarna. Brukar folk inte normalt bara vilja syssla med sådant som ligger för en, som faller sig naturligt?
A // juli 8, 2009 vid 7:01 e m
tsss läkare
allt som krävs för att bli läkare är en fungerande hand att skriva ut recept med
google är mer givande än ett läkarbesök
en apa skulle kunna bli läkare
Ia // juli 8, 2009 vid 10:49 e m
”…och menar att du inte tillskriver människor personligt ansvar över sin situation.” Ja, om man är fullkomligt blind för vad exempelvis klass, kön och ras gör med människor.
I USA har de svarta det generellt betydligt sämre än de vita – vad i helvete beror det på? Att de är dummare i huvudet?
Du kan applicera samma jävla argument på 30-talets Sverige, alla fick rösta, alla hade samma formella möjligheter – lik förbannat blev arbetarens son arbetare. För att han längtade så efter att gå i sin fars fotspår? Äh, jävla dynga – jag tål inte den liberala skiten. Vår frihet är i ett klassamhälle burfågelns frihet. Somliga lyckas öppna dörren och flyga ut, de flesta inte.
midnattsvarg // juli 9, 2009 vid 8:16 f m
I USA har svarta det betydligt sämre, generellt ja, och det finns flera skäl till det. Rasism är bara en aspekt. Det finns även självupprätthållande sociala problem såsom ”acting white” som effektivt håller tillbaka minoritetsgruppernas utveckling. Men det finns hopp, exempelvis läser många svarta kvinnor på college idag, och om du inte har missat det har USA en president som är mörkhyad. Sedan är USA är sämre exempel än Sverige eftersom vi inte alls har samma fattigdom här. Vad gäller 30-talet så fanns inte alls samma lagar som idag, det vet du själv. Kvinnor fick rösta men var utestängda från många verksamheter. Rättsystemet var emot dem. Högre utbildning var i praktiken stängt för större delen av befolkningen. Och fattigdomen var allmänt utbredd, folk svalt under andra världskriget på sina ställen vet du. Det går inte att jämföra med idag. Ett fåtal har inte den fysiska möjligheten att göra val på grund av sina sociala omständigheter, det medges. Alla påverkas i varierande omfattning av sina sociala omständigheter. Det gör vissa beslut lättare eller svårare att fatta. De flesta fattar lätta beslut och skyller sedan på den ”liberala dyngan” för att livet inte blev som man drömt.
Tore // juli 9, 2009 vid 12:39 e m
Tack för länken!
Jag är liberal och drar gränserna vid frivilligt/tvång. När jag säger så menar jag ur ett juridiskt perspektiv. Även om man gör något frivilligt vet jag att man kan må dåligt av det under tiden eller efteråt (som den där sommaren jag jobbade alldeles för mycket i kyldisken på konsum).
Som individ måste man ta ansvar för sitt eget välbefinnande. Mår du dåligt över att göra något bör du inte göra det. Eftersom ingen annan ”smart människa” (eller politiker) kan avgöra vad just Du mår bra eller dåligt av kan inte det ansvaret läggas över på någon annan (t.ex. ”samhället”). Eftersom alla människor är olika och ogillar/gillar olika saker måste varje enskild människa göra bedömningen själv. Du måste alltså ta det ansvaret själv. Du måste också ges rätten att ta det ansvaret.
Det är därför det ur ett lagstiftande perspektiv är så enkelt. Frivilligt tillåtet, tvång inte tillåtet. Sen får individen ta sitt ansvar.
Paradigm // juli 9, 2009 vid 1:11 e m
”Brukar folk inte normalt bara vilja syssla med sådant som ligger för en, som faller sig naturligt?”
Du menar att det finns människor som anser att rullbandet faller sig naturligt för dem?
Visst söker sig de flesta till något de är bra på, men eftersom vissa yrken är mer välbetalda än andra (de som kräver hög IQ) så leder det till en ojämlikhet som är mer betingad av generna än av frivilliga val. Och låg lön faller sig förmodligen inte naturligt för någon.
Lönen bestämmer i sin tur var man bor, om man har råd med semester, hur bra sjukvård man får och så vidare. Men allt detta faller väl utanför de ”rimliga” gränser inom vilka vi formar våra öden?
Likt banken efter kl 15 är kommentarsfunktionen stängd.