Jag blir aldrig mer förvånad än när folk tycker att den som gjorde något dumt på 90-talet ska straffas för det på 2000-talet.
När det gäller Henrik Alexandersson anser både Ohly och Sahlin att han gjort något dumt på 90-talet. Jag anser nog tvärtom att han gjorde något fantastiskt bra; han bidrog till att fälla Carl Serung vars vidriga porrfilmer mest tycks ha gått ut på att berusade (sic!) kvinnor skulle slicka hans fötter och bli pissade på. Det har de själva berättat om. Det är inget nytt. Carl Serung var ett svin.
Det kan man inte säga om Henrik Alexandersson. Han hade kunnat undvika att gå till medierna. Han hade kunnat jobba på och gå på som förut. Han valde att avslöja sin egen arbetsgivare. Det tycker jag är rätt stort. Men för Ohly och Sahlin är porr lika med ”unken kvinnosyn”, oavsett vilken porr, så för dem är Henrik Alexandersson evigt dömd. Det räcker att han befattat sig med skiten. Om man inte som han själv gör ska tolka det ur ett ljusare perspektiv: varken Ohly eller Sahlin har förstått att han tog avstånd från Carl Serungs verksamhet.
Anders Svensson skriver vad jag också skulle kunna skriva. En manlig porrskådespelare uteslöts ur Vänsterpartiet, han togs till nåder igen när han slutat porrfilma. I Vänsterpartiet finns vad jag förstår överhuvudtaget ingen levande diskussion i sexualpolitiska frågor, det är svårt att ha en annan åsikt än den vedertagna. Man får trösta sig med att Torbjörn Tännsjö, som går emot partiet på flera avgörande punkter, som t.ex. huruvida prostitution borde vara tillåtet eller förbjudet, ändå får spela klarinett i orkestern på första maj varje år.
