Favorit

— — — 

Av Kungurlan, Il-khanernas huvudstad i Persien står tre monument kvar. Alla tre är gravar. Resten förstördes år 1384.

— — —

Mausoleet är sultanens arbete står det i böckerna. Men det är det ju inte. Det är längesedan döda hantverkares arbete. Det är deras arbete vi beundrar. Det är deras murningsteknik vi studerar. Till deras egna hus fanns inga medel till utsmyckning. De är borta. Man får söka spåren efter deras liv i härskarnas minnesmärken.

— — —

Den religiöse kan säga att världen är ond eller att livet är ett lidande. Så kan han se il-khanernas huvudstad och skaffa sig belägg för att det är ondskan som spelar sitt spel och att det är lidandet som kännetecknar livet. Ty det var ont det som hände folket och de led.

Men just i detta avslöjar sig religionens falska medvetande. Väl kan den ena eller andra religionen i den ena eller andra situationen ha tjänat som fana, som rättfärdigande för en folkets kamp. Men då blev kampen heller aldrig mer än – låt oss säga – Cromwell.

Den viktiga upplevelsen är att världen är orättvis. Ty den innesluter två tankar. Den ena är att det finns en härskarnas rätt och en de behärskades rätt. Och att det som är dikt och skönhet och hjältemod där uppe blir brott och orättfärdighet när det ses därnerifrån. Den andra är att detta kan förändras. Det är rätt att göra uppror.

— — —

Många psykologer finner att denna djupa känsla av att det är orättvist, att samhället är orättfärdigt, är ett tecken på ett stört själsliv. De finner det ena eller andra skälet. Barndom och familj brukar ge dem förklaringar. Det är inte konstigt att de finner detta. De är avlönade för att finna detta. Andra vetenskapsmän arbetar på att göra broilerhönsen mindre aggressiva och mer broilertillvarotillvända. Psykologer utbildas och avlönas för att göra arbetskraften samarbetsvillig. De som inte vill detta kan kanske bli vetenskapsmän – fan trot – men de når inte högt på denna samhällsstege.

Det är möjligt att någon därför betald psykolog kan finna skälen till denna upplevelse av tillvarons orättfärdighet i min barndom. Det borde man göra. Det finns ju inga uppenbarelser från någon gudom. Allt har sin förklaring. Men det säger ingenting annat än det självklara att allt har en (flera) orsak(er).

Det räcker inte att säga att det är orättvist. Så har sagts och så har upplevts i många tusen år. Man måste veta, man måste kunna.

— — —

Jan Myrdal, 1970