Isobel skrev en gång i världen att hon var glad över att leva i ett land där mäns första erfarenheter av kvinnor inte skedde på bordell. Blogge håller inte med. Han vill tillbaka till 1800-talet och ser prostitution som ett naturligt uttryck för de naturliga skillnaderna mellan könen: män är aktiva, kvinnor mer passiva.
Tänk, jag tror att han har rätt. Jag vet att han har rätt. Det är bara att studera könens faktiska konstruktion. Passiviteten ligger inbakad i fittan. Man (han) tränger in i fittan. Man (han) måste vara aktiv. Gud hade inte utrustat mannen med en högre grad av aggressivitet om han inte vetat att den skulle komma till användning. Aggressivitet är handlingskraft.
Kvinnor våldtas varför? Kvinnor kan inte lägga sig på en rädd man och tränga in i honom. Eller ”omsluta” honom. Har ni försökt få in en slak kuk i fittan? En liten förkrympt…? Det finns en biologisk grund för våldtäkter. En rent faktisk orsak. Som är så pinsamt enkel att ingen vill tala om den. Mäns våldtäkter måste bero på andra saker än hur de ergonomiskt är utformade mellan benen! Ja, för kuken våldtar inte automatiskt. Kuken måste få order.
Men den biologiska förutsättningen att våldta är så oändligt mycket större. Kvinnan drog det kortaste strået, hon drog den biologiska nitlotten. Det spelar ingen roll hur många kvinnor – och män! – därute som påstår något annat.
Att vara kvinna är att vara förlorare.
Vi får så klart inte låta det stanna där. Vi måste kämpa emot, erövra världen. Vi måste utmana världen, som kommunisterna i Kommunistiska Manifestet. De saknade inte självförtroende.
Uppgradera kvinnans värde. Vägra se henne som sämre.
Jag skulle inte vilja våldta. Jag lever hellre med mig själv som ett våldtaget barn. Det finns en fördel i att vara offer: man har inte gjort en annan människa något ont. Jag tycker inte om att göra människor ont. Jag misstänker att det är typiskt kvinnligt. Ett resultat av uppfostran inte minst. Tänk på andra, bry dig om andra, lid med andra, offra dig för andra.
I en av Katarina Wennstams våldtäktsböcker finns en dialog mellan den våldtagna och den som våldtog. Hon går fram till honom på krogen och säger: ”Du har förstört mitt liv” och han svarar: ”Hur tror du jag har det då.” I ett ögonblick av enfald trodde jag att han syftade på någon form av ångest inför sin egen ondskefulla (o)mänsklighet; att han kände en form av skuld. Att ha förstört en annan människas liv är ju ingenting man skulle vilja ha på sitt samvete. Sen förstod jag. Hans liv var förstört för att hon hade anmält honom.
Ingen enda kvinna (utom jag) kommenterade Blogges sexkonservativa inlägg.
I ett hyfsat jämställt samhälle upplever inte jag det som om män köper kvinnor med hjälp av drinkar och annat. Jag ser inte spelet. Jag har en fattig man. Vi träffades på en bröllopsfest. Hans bror gifte sig med min bästa kompis. We’re only in it for the sex brukar jag tänka. I want your sex.
Ändå är jag urtypen för det kvinnliga: Will you still love me tomorrow? Enda trösten är att det finns män som är likadana. Eller ungefär likadana. Han är inte som jag, han kan ligga med alla. Han kan lämna mig nu för att om en vecka träffa en annan. Men han är pålitlig i det att han vill mig väl och vi har gått in i det under samma förutsättningar. Jag sa ju det till honom, att han kunde lämna tillbaka mig om han inte var nöjd. Han hade egentligen ingen lust att ha (ännu) ett förhållande. Jag hade inte heller, men jag kan inte stå emot. Jag faller.
Den monogama tvåsamheten skulle gynna kvinnorna, enligt Blogges resonemang, men inte männen. Männen vill inte ha kärlek, de vill ha sex. Det är därför de är villiga att betala. Det kan alltid användas som ett hot mot kvinnorna: Akta dig så att han inte går till en prostituerad! Jag i mina enfaldiga relationer har aldrig upplevt detta hot. Aldrig känt det.
Min fruktan är att bli övergiven. Inte att bli bedragen.
Jag har till råga på eländet en frimodig inställning till mina sexualpartners sexualliv, innan de träffade mig. När jag frågar om de köpt sex så fasar jag inte för svaret, att det ska bli ja. För jag fattar egentligen inte riktigt skillnaden mellan om de knullar någon som de träffat samma kväll på krogen eller om de knullar någon på en turistresa i Amsterdam men betalar för det.
Det är på ett teoretiskt plan jag fattar skillnaden.
Om han knullar en tjej han träffat på krogen, eller en tjej han bara träffar för att ha sex med, så gör förhoppningsvis båda det av samma skäl: för att de vill knulla och ingenting annat. Om han knullar en hora i Amsterdam kan man inte förutsätta att hon vill knulla, bara att hon vill ha pengar. Det är det som vi i våra svarta stunder finner så motbjudande – att knulla människor som (egentligen) inte vill knulla. Vi likställer det inte med att köpa glass av människor som (egentligen) inte vill sälja glass. Men det gör Blogge-liberalerna. De ser absolut ingen skillnad. Jo, trots allt gör de det. De vill inte tvinga någon att sälja sex men de kan tänka sig att tvinga människor att sälja glass. Det kan vi alla: Ta det här jobbet annars förlorar du a-kassan och får inget socialbidrag.
Sexualiteten för män är så tillåten att männen kan förmå sig att förtränga vad den andra parten vill. En man kan tillåta sig att göra saker helt för sin egen del – fast ihop med en kvinna. / Män lär sig från tidig ålder att objektifiera det andra könet. I den patriarkala kulturen uppmanas pojkar och män att tända på en bild, en schablon snarare än en person. / För flickor är det tvärtom. De fostras till att vänta på drömprinsen. Deras sexualitet bygger på det personliga, det privata och helst en djupare kontakt med en enda man. / Och hur många försök att nyansera det stereotypa könsrollsmönstret som än gjorts i modern tid, så tycks det svårt att förändra. (Priset man betalar för att slippa kärlek)
Många kvinnor är många kvinnor, inte alla kvinnor. Många män är många män, inte alla män. Det finns en hel del kvinnor som har erfarenhet av att vara den som vill ha mest sex i ett förhållande. Det känns alltid lite kinky, det borde vara tvärtom. Jag upplever orgasmen som central. Jag tycker inte att det är roligt att gosa och jag tycker inte att det är roligt när det slutar med att jag inte får orgasm. Jag har inga problem att få orgasm på egen hand men tillsammans med någon annan är det genast mer besvärligt.
Vad som menas med ”möjlighet till sexuell samvaro på flera nivåer utan att drabbas av den frustration den oförlösta mannen känner” står skrivet i stjärnorna… eller i Blogges vackra huvud. Hur har man sexuell samvaro på flera nivåer? Jaha, han menar kanske att kvinnor inte behöver få orgasm och därför kan ha samlag med män utan att få orgasm? Medan män kräver orgasm och därför inte kan/vill ha samlag med kvinnor utan att få orgasm?