En fri kvinnas bekännelser

Gått på TV nu fem torsdagar i rad.

Idag pratade hon med somaliska, könsstympade kvinnor. Kan man känna njutning? Nja, problemet är att man är hopsydd. Man måste tråckla upp sig själv innan man kan ha samlag och helst ska man läka innan man ska ha samlag och det orkar inte männen vänta på, sa en av kvinnorna samtidigt som hon skrattade högt, det är det som är det stora problemet. Att männen inte orkar vänta. Så det gör jävligt ont. Sen gör det inte ont. Men njutning, kan man känna njutning eller är det bara neutralt? Det berodde på den enskilda kvinnan. Det fanns inget entydigt, givet svar.

Jag tänkte att det är lite det förhållningssättet – allmänt - man får försöka ha om man kan; skratta åt eländet. Vi har inte blivit könsstympade, men vi kan ha blivit stympade på andra sätt.

Så pinsamt då

Jag satt och surfade lite och surfade lite till och lite till och när jag skulle gå och dra för persiennerna upptäckte jag att altandörren stod på glänt. Det var ett väldigt högljutt surfande. Nåja, jag försöker gå vidare som om ingenting hänt. Ingenting har ju hänt.

———————

Varför kan jag inte problematisera porren?

Jo, det kan jag, men då blir det ofta ur ett typiskt socialistperspektiv: Vad får man be människor göra för pengar? Om man bortser från hela den grejen och bara koncentrerar sig på själva porren blir jag helt nollställd. Porr = vanliga och ovanliga samlag. Ska vi analysera samlagen? Ja: ”tre hål till för männen” och männen är alltid anonyma och bla bla bla.

Egentligen är det en principsak. Om ”porr” som sådan inte väcker obehag, kan jag kritisera mig blå över olika inslag i porren utan att ändå komma åt ”porren” – som att kritisera hundutställningar utan att kritisera hundar. De som ogillar porren, ogillar den i allmänhet som sådan – det är själva porren som stör dem. För eller emot porr och jag är för och har ingenting mer att säga. Sorry.