När jag vill roa mig själv, jag är ett lättroat barn, tänker jag på historien om silverljusstakarna. Det var så att vi fick varsin i doppresent, min bror och jag. Ingraverat namn och datum.
Så skulle föräldrarna åka utomlands och var oroliga för tjuvar. Min mor bestämmer sig för att gömma silverljusstakarna, som om det var det värdefullaste de ägde. De kommer hem från sin solsemester och veckorna och månaderna går och en vacker dag upptäcker min mor att silverljusstakarna inte är där de brukar vara. Ett febrilt letade vidtar. Min mors stående replik när någonting kommit bort har alltid varit: ”Det kan inte bara försvinna!” (Men det kan det, fråga mig.) Hon hittar dem ingenstans. Hon börjar misströsta. Hon ger upp. Hon drar slutsatsen att de trots allt blivit bestulna. Hon ringer försäkringsbolaget. Hon går till guldsmeden och köper nya silverljusstakar. Jag frågar: Lät ni gravera in namn och datum på nytt? – Nej.
Nå, det var ju tragiskt, på alla sätt och vis.
En annan dag sticker min mor ner handen i tvättkorgen och stöter emot någonting hårt och kallt; där ligger de döda silverljusstakarna, i tacksamt minne bevarade. Halleluja!
I tvättkorgen? undrar man då. Ja, i den tvättkorg där hon lägger gardiner och sånt som hon inte tänker tvätta på länge, som bara ligger där och samlar damm. Där fann hon det lämpligt att gömma våra silverljusstakar.
Då min mor är en ärlig kvinna ringde hon genast försäkringsbolaget som försäkrade henne att hon fick behålla sina nya silverljusstakar.
Vem i hela världen vill ha en silverljusstake med någon annans namn och dopdatum på, jag bara undrar? Nu påstår min mor att jag har den hos mig. Det kan hända. Jag har också en silverljusstake som mormor lät göra åt mig och de andra 33 barnbarnen – vi fick den som en fin gest - ett minne av vår jordiska mormor när hon inte längre finns ibland oss.
Jag måste säga att min kärlek till silverljusstakar är något ljum. Jag kommer att dö och mina syskonbarn få ärva dem. Tänk om det är det enda av värde jag lämnar efter mig? Ett par sketna silverljusstakar.
