Per Gudmundson, bloggosfärens största [fult ord]: Halsflussen hindrade honom från att åka till Falun och fira Israels 60-årsjubileum. Man han kan alltid ligga hemma och läsa om hur de fina (moraliskt goda) judarna på sitt fina (moraliskt goda) sätt erövrade sin nya stat. De senaste dagarna upprop har varit sorgliga att se. Ockupationen är jävligt sorglig. Palestiniernas öde är jävligt sorgligt. I Gudmundsons fanatiska ögon är det sorgliga att det finns de som tycker att det är sorgligt. Det är för sorgligt!
Vad gör då Gudmundson glad? Vad får honom att åtminstone tillfälligt glömma sin halsfluss? Jo, bl.a. följande:
Det moderna Israel har utvecklat en demokrati av högsta västerländska standard och blivit en stabil ö av frihet och humanism åt alla oavsett etniskt ursprung, kön och religion, mitt i en orolig ocean av despotism, intolerans och barbari.
Fråga… eh… araberna. Men vad fan är ett par araber.
- en arab som fördrivits från Israel får inte återvända medan all världens judar är välkomna (Law of Return: om jag inte missminner mig skulle Per Gahrton, Palestinagruppernas ordförande, kunna kvittera ut sitt israeliska medborgarskap imorgon eftersom han har avlägset judiskt påbrå)
- arabiska medborgare får inte arrendera mark av den israeliska staten och den israeliska staten äger över 90% av all mark
- levnadsstandarden bland arabiska israeler är betydligt sämre än bland judiska
- araber får inte begära kompensation för förlorad egendom
- en israelisk arab får inte gifta sig med en palestinier från Västbanken
I en undersökning gjord 2007 ansåg hälften av Israels befolkning att araber inte ska ha samma rättigheter som sina judiska landsmän. 55% ansåg att regeringen bör uppmuntra arabisk emigration och 78% var emot arabiska partier och ministrar i regeringen. (Källa)
