Och hur rimmar detta med att kvinnor minsann ska ta för sig sexuellt?
Om det är oförsiktigt att följa med män hem måste vi sluta med det. Alla dessa våldtäkter upphör ju då, om vi tar personligt ansvar.
Ann Heberlein är själv ett exempel på en våldtagen kvinna som vägrar vara offer. Visst, hon drack flera öl på krogen än vad hon tålde och följde oförsiktigt med en okänd man hem till hans lägenhet. Men det betyder inte att hon skuldbelägger sig själv för våldtäkten. Däremot konstaterar Heberlein att den hade kunnat undvikas om hon gjort andra val den kvällen. Den hederliga analysen ligger långt från det slappa testuggandet om att kvinnor som kollektiv är offer för mansförtryck i alla lägen.
Hur man blir fri från sin offermentalitet: I varje givet läge konstaterar brottsoffret att om brottsoffret inte valt att göra de val som brottsoffret gjorde hade inte brottsoffret hamnat i den situation som brottsoffret hamnade i. Brottsoffret är och förblir ett brottsoffer men i samma ögonblick hon gör denna klarsynta analys upphör hon åtminstone att vara ett offer – det fulaste av det fula. I min ordbok är offer ngn som drabbas av ngt: offer för trafiken eller intervjuoffer. Det låter inte så farligt. Men det är det.
Män lever under andra hot, som trollhare konstaterar. Risken att de ska bli våldtagna när de följer med en brud hem bedömer nog de flesta män som liten. Däremot lever män jävligt farligt avseende våldtäktsanklagelserna. De borde inte vara så naiva. Varje kvinna kan vända sitt vapen emot dig: att du våldtagit henne utan att du våldtagit henne. Vi ser det dagligen i tidningarna. Kvinnans våldtäktsanklagelse var falsk. För att skydda oss mot varandra - män kan inte lita på kvinnor, kvinnor kan inte lita på män – föreslår jag att vi alla avstår från ytliga sexuella kontakter.
Vem vill vara ett slappt offer? Gå och beklaga sig över att man blivit våldtagen eller våldtäktsanklagad?
Riskkalkylering, det är den nya tidens melodi. Inte ta risker i onödan, det är en vild värld därute! Oh, baby, baby.
—
Och guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud vad jag är trött på den retorisk-ironiska argumentation som jag just gjort mig skyldig till: Är det inte lika bra vi lägger ner alltihop? Typ: Är det miljöförstörande att leva är det bäst vi slutar leva. Men vad gör man.
