Släkten är långt ifrån värst
maj 11, 2008 av Ia
Igår satt pappa i trädgården och funderade. Vi har ju inga brottslingar - inget pack, inget slödder - i släkten. Vad beror det på? Förutom att vi är bättre människor? Vi har ingen alkoholism heller och det är väl märkligt om något. Inte ens självmord har vi. Men vi har sinnessjukdom! Farmors mor och farfars bror.
Och dolda sexbrottslingar - bara offret som vet.
Nej, släkten är fin. Släkten är bra. Släkten är tjock. Den sköter sig.
Den borde ha medalj.
Kan det vara mormor och morfars kristna uppfostran? Alla deras barn utom den utvecklingsstörda (Utvecklingsstörning har vi! 1 ex) gifte sig och ingen skilde sig. Elva gifta par. Ingen äcklig och för barnen uppslitande skilsmässa, alla höll ihop.
Sen kom nästa led. 30 ungar. Bara en har flippat ut ordentligt, han blev sjuk och överlämnades till psykiatrin. 29 st utan uppenbara fel.
Om inte könsbyte är ett fel.
På den andra sidan, avlägset, åkte någon dit för sexuella trakasserier. Ett öppet brott. Han fick böter för skamliga förslag etc till en kvinnlig arbetskamrat. Lite Anders Eklund-varning på honom, ensam man i skogen, problem med kvinnor.
Psykisk ohälsa av varierande grad kommer vi inte ifrån.
I det stora hela blir betyget väl godkänt. En duktig och ren släkt, obesmittad. Var är knarkarna? ADHD-barnen? Extremhögern?
Tja, de är väl i min släkt. Jag har forskat lite och hittat ett antal psykiskt sjuka, en grov våldsbrottsling som satte skräck i hela byn, en utvecklingsstörd och en som jag inte riktigt kan kategorisera, annat än som klart onormal.
Och då har jag bara undersökt en mindre del av släkten…