Skeptisk

Miljöpartiet och vänsterpartiet driver denna fråga hårdast, men även andra politiker vill att lagen ska slå fast att män måste försäkra sig om kvinnans samtycke innan ett samlag äger rum. Hur, när och var detta samtycke ska utkrävas och ges har ännu ingen förklarat.

Antingen gör sig Dodillet dum eller så är hon okunnig.

 

Krav på samtycke finns bl.a. i England. Vad jag förstår har det inte lett till en grundläggande revolution, vare sig i eller utanför rättssalarna. Den stora skillnaden mellan svensk och engelsk lagstiftning är inte av praktisk natur utan av ideologisk. Den teoretiska tyngdpunkten läggs på olika ställen men resultatet blir ungefär detsamma. I en samtyckeslagstiftning har det visat sig att tvång prövas och i en tvångslagstiftning att samtycke prövas. Dessa båda förhållanden länkar ju till varandra: om du inte blir tvingad är du fri – varför tvingas du inte? För att du ger ditt samtycke.

 

Vänsterpartiet och Miljöpartiet tror att en samtyckesparagraf skulle gynna brottsoffret och vara ett sätt att komma ifrån fokuseringen på hennes eget beteende, men risken är att den ökar. Det blir ännu fler frågor: Hur signalerade du att du inte ville? Vänsterpartiet och Miljöpartiet tror också att en samtyckesparagraf skulle underlätta för kvinnor att bara kunna säga ”nej jag vill inte” istället för att behöva göra aktivt motstånd. Men kraven på tvång för att det ska kallas våldtäkt är i praktiken så lågt ställda att det räcker med bristande samtycke:

 

I det så kallade ”solariefallet” definierades vad för slags tvång som krävs för våldtäktsansvar. I rättsfallet dömdes mannen för våldtäkt av normalgraden när han hade låst fast kvinnan genom att lägga sig på henne. Kvinnan hade inte gjort något direkt motstånd och inte heller skrikit på hjälp. Detta blev ifrågasatt i rätten framförallt eftersom solariebåset var dåligt isolerat och det hade varit lätt att ådra sig uppmärksamhet. Det finns dock inget krav på motstånd och kvinnan hade enligt sin egen berättelse (det var den domstolen valde att lägga till grund för domen) sagt flera gånger att hon inte ville. Mannen dömdes i HD för våldtäkt med motiveringen att kvinnan hade gjort klart för mannen att hon inte ville ha samlag och att detta är tillräckligt. (Karin Norgren: Samtyckte och tvång i svensk och engelsk våldtäktslagstiftning)

 

Sammanfattningsvis kommer en förändrad lagstiftning huvudsakligen att verka symboliskt. För kvinnor kan den möjligen i teorin vara positiv, för män kommer den i teorin att vara negativ. De kan fortsätta tjata om hur synd det är om dem. Nu ännu syndare!

 

—

 

P.S. Jag har förståelse för rättssäkerhetsaspekterna men jag har ingen förståelse för män som sprider sina vanföreställningar, som att det räcker att anklaga en man för våldtäkt och gråta lite så blir man (läs hon) automatiskt ”trodd”. Detta i en tid och ett samhälle där de flesta för våldtäkt anklagade och namngivna män inte blir förhörda av polisen och där åtalen i domstol ogillas (med rätta) i en tredjedel av fallen och där det vanliga är att kvinnor låter bli att anmäla. Vem vill gå genom helvetet en gång till? Apropå Anders Eklund intervjuades den kvinna som i domstol hävdat att han försökt våldta henne. ”Tingsrätten trodde inte på henne” sa reportern. Nej, tingsrätten trodde inte, tror gör man i kyrkan. Han friades på grund av att åtalet inte höll. Att kvinnor upplever det som att de inte blir trodda är en annan sak. Som om de ljög! Men det är inte sant.