Det hatade kvinnokönet

Det är mycket Kina-böcker nu. Som Iris Chang: Nanjing – massakern på en kinesisk stad.

Ni kan föreställa er bilderna:

1. Japanska soldater tvingade ibland sina våldtäktsoffer att posera för pornografiska bilder, vilka de sedan behöll som souvenirer av våldtäkten.

2. Den unga kvinnan på bilden har av japanerna bundits fast vid en stol för att kunna våldtas upprepade gånger.

3. Nanjings kvinnor blev inte bara våldtagna utan dessutom torterade och svårt vanställda.

(Nej, ni vill inte se.)

Varför är kvinnokönet så hatat? Varför är våldtäkter i kombination med tortyr en oundviklig del av krig? Exakt samma saker händer i östra Kongo i detta nu och exakt samma saker hände när det forna Jugoslavien bröts upp.

Om

Om det står Nu ska jag pipa iväg läser jag pippa iväg.

Om det står matdistribution läser jag masturbation.

-

SvD har besökt mottagningen där var fjärde söker för krisreaktioner, främst i samband med livsstilsproblematik. Det kan vara allt från att partnern gjort slut till att hunden har avlivats eller att man plötsligt blivit utan bostad.

Sen hänger de ut en stackars människa med namn och bild och tar honom som exempel på den nya kategorin: de som blir deprimerade för ingenting.

Vi andra, vi klarar att partnern gör slut, hunden avlivas och vi står utan bostad, men de, de har inte fattat att det är sånt man lever över. För helvete, det är ju det som är problemet. Läs Hesse: sådan är självmördarens personlighet.

Ska det finnas en lista på socialt acceptabla orsaker till depression?

Ja, jag vet inte. Jag tillhör inte 20-30-åringarna. Men om kategorin är ny så undrar man hur de gamla kategorierna såg ut. De där depressionerna aldrig utlöstes av sådana banala saker som att bli övergiven i kärlek.

Förbannat jävla restriktiv ska man vara med alla typer av piller. Man ska inte låta sig nerdrogas, bli en zombie, nej, man ska lida fint. Kan du lida fint? Duktig människa, lid fint!

Tabletter är fula, människor är fina. Inte ska en god människa som Stefan Holm åka till ett ont land som Kina?

Detta gäller även adhd-problematiken. I SVT:s Fördärvet intervjuades en mamma som absolut inte ville DROGA NER sin son. Det är det man gör när man ger dem små små mängder av amfetamin. Skit samma att det finns barn som blir hjälpta, precis som vuxna kan bli hjälpta av Fontex, skit samma att de inte känner sig drogade. Vi säger att de är det och då är de det. Och vi som säger det har aldrig tagit och skulle aldrig ta en tablett. Vi tycker att det är så jävla äckligt, vi spyr faktiskt bara vi tänker på det. Blodtrycksmedicin när man har högt blodtryck går bra men inte antidepressiva mot depression! Tänk om den deprimerade människan blir bättre? Ett djupt nederlag för humanismen!

Om ett piller kan hjälpa (till) betyder det att vi erkänner biologin och det vill vi inte. Det vore tragiskt.

Men jag tror att hjärnan är som en åkermark, man plöjer den med sina tankar. Eller så är hjärnan en trädgård som man vanvårdar med sina tankar.

Kristina Lugn:

…om man tillräckligt länge, tillräckligt monotont, nasalt och släpigt intalar sej att allt är skit, är det inte underligt att man börjar stinka till slut.

Alldeles oavsett om adhd-barnens problem är medfödda eller förvärvade finns skadan, den är redan skedd.

Jag borde verkligen stå på den där Kärfve-sidan i striden mot Gillberg, han är den hemska psykiatriprofessorn som talar om medfödda skador hos små barn och vill se dem knarka och hon ser barnen som de är, missförstådda eller bara olydiga, hon vill inte stämpla dem med en vetenskapligt ohållbar diagnos. Och så klassperspektivet.

Det är som om de hellre än att bli hjälpta ska förbli hjälplösa. Hellre än att äta det avskyvärda lilla pillret ska du plåga dig igenom en lång barndom och du där med vuxendepression: det finns skitbra naturmedel! För övrigt borde du jogga, det frigör endorfiner.

Oh, brother, brother, brother, I love you like no other

Är det inte sorgligt att inte ha kontakt med syskon? Om man bara har ett?

Jag fick för mig att ringa häromveckan. Jag får inte vara bitter, jag måste försöka, jag måste svälja stoltheten. Det kan inte vara förbjudet att ringa sin egen bror? Han svarade och jag sa hej och det blev alldeles tyst i luren. Inte ett ljud kom över hans läppar. Jag kände mig tvungen att fråga om jag störde, vilket han förnekade.

Det är bara att konstatera att vi inte har någon egen kontakt längre. Umgänget är organiserat och pliktskyldigt.

Min pojkvän har sex syskon. Mister han en står honom fem åter.

Det borde finnas någon i reserv.

Det finns ju de som aldrig haft annat än formell kontakt med sina syskon. Vår var ändå levande. Och det man sörjer det saknar man och det man saknar det sörjer man.

…och ingen vet hur djupt vi drack vår barndoms beska vin!

Övervakare (en skrift från kriminalvården)

Den person som ställs under övervakning har självfallet rätt att få veta en del om den som föreslås bli hans övervakare. Han bör av handläggaren på frivårdsexpeditionen (jag tyckte det stod friskvård!) få sådana persondata som ålder (alltför hög), yrke (slav), civilstånd (?) och intresseinriktning (kan man svara som i kontaktannonserna: mysiga hemmakvällar?)

Vanligen kan handläggaren informera övervakaren om huvuddragen i den övervakades aktuella situation. När övervakaren är förordnad bör han få ytterligare information och har också möjlighet att på expeditionen ta del av dom, personutredning och behandlingsjournal.

Det har jag ingen lust med. Jag tar del av domar, personutredningar och behandlingsjournaler varenda jävla dag. Det räcker att de talar om vad han/hon är dömd för. Ingenting mer. Om inte vederbörande själv vill förstås.

En naturlig och förtroendefull kontakt ska skapas. På konstlat vis.

Fast nu ska man tydligen sammanträffa på kontoret alla tre och gå igenom ”domens uppgifter om brottet, eventuella föreskrifter, skadestånd etc”. Skit, jag kommer inte undan. Planen ska ta fasta på vad som är värdefullt för att minska återfallsrisken.

Rimlig ambitionsnivå!

…senare… kan man komma in på mer personliga och känsliga ämnen.

Ska den intagne stå under övervakning efter frigivningen är det av stort värde att man besöker sin klient i anstalten. Det blir i så fall första gången jag har ett ärende där.

Övervakaren skall göra hembesök hos den övervakade så ofta som behövs.

Det är nödvändigt att visa samma respekt och hänsyn i umgänget med den övervakade som med varje annan person. Fattar la ja’. När övervakaren skall besöka den övervakade i bostaden bör han meddela detta i förväg. Mais bien sûr!

Oj: Vid besök i den övervakades bostad bör övervakaren vara så diskret att grannar och andra obehöriga inte får kännedom om övervakningen.

Nu börjar det bli parodiskt. Står det stämplat övervakare respektive övervakad i pannan? Det låter ju för fan som om vi sysslar med något brottsligt.

Hamnar den övervakade i häkte igen ska man besöka honom på häktet.

Är det då man ska undvika att ge uttryck för sin besvikelse? Som mamma brukade säga till mig: ”Tänk om alla gjorde som du!” Då skulle alla sitta häktade! Vem skulle då övervaka dig hade du tänkt?

Tystnadsplikt och rapporteringsplikt.

Övervakarens rapportering skall vara så objektiv som möjligt. Det är lämpligt att gemensamt författa rapporten – på grund av misstro.

Den övervakade har ofta brister i sin skolunderbyggnad.

Oj igen: Den övervakade kan vara i behov av kraftigt stöd för att klara av att fullfölja sin utbildning efter frigivningen.

Ska man studera ihop? Det är jag van vid från SFI. De lär mig arabiska och jag lär dem svenska. Ingen lär sig nåt – utom det mest grundläggande: Habibi – älskling.

Nu måste övervakaren ha speciell uppmärksamhet på de särskilda problem (tell me about it!) som beror på långvarig arbetslöshet. (Arbetsslöhet.) Man måste ha stort tålamod (jag har stor förståelse!) när den övervakade inte kommer upp ur sängen och kanske helt uteblir från arbetet. Den övervakade kan vara skuldsatt och finna det meningslöst att arbeta om alltför liten del av lönen kommer honom till godo.

Skillnaden mellan anstaltens inrutade liv och friheten blir för mången klient alltför svår och han börjar dricka eller missköta sig på annat sätt. Nu kommer det värsta:

Om övervakaren kopplats in redan under fängelsetiden… kan han snabbt få information om det aktuella läget och ges därvid möjlighet att ingripa innan klienten gjort bort sig helt.

Ordvalet! …gjort bort sig helt.

Anpassningen stupar ofta på fritiden: fri tid = tom tid = ypperligt tillfälle att börja missbruka igen. Man ska tillsammans motionera, fiska etc. Jag fiskar inte ens själv.

Övervakaren bör inte låna ut pengar till den övervakade. Det visar erfarenheten!

Man ska kritisera varandra på ett hövligt sätt. För många övervakade kan detta innebära att få träna sig i att uttrycka kritik i ord istället för med knytnävarna.

Vad mer kan man begära

?

Om argumentation i flera led

Bara för att det var ett sånt tydligt pedagogiskt exempel:

1. Jag började som svar på en fråga om Tienanmen 1989 söka förklara att demonstrationerna var berättigade. De riktade sig mot korruption, nepotism och sociala missförhållanden.

Jan tycker alltså att det var bra att folket protesterade.

2. Men att Kinas regering/partiledning visade sig oförmögen att ta till sig en kritik som kunnat bli konstruktiv för den då pågående utvecklingen i Kina. Denna förlamning bara tilltog. Då både naturen och politiken avskyr vakuum började också andra krafter och strömningar agera.

Jan tycker att det var mindre bra att kritiken inte togs på allvar.

3. På grund av regeringens/partiets handlingsförlamning uppstod så småningom en direkt risk för Kinas statliga existens. Därför blev ett ingripande med statens våldsapparat (i enlighet med gällande lag) oundvikligt.

Jan tycker att hotet blev så stort att våldet följde som en naturlag på en annan naturlag.

De farliga vitaminpillren

Antioxidanter är till för att motverka dom fria radikalerna i kroppen, sa tösen i den vita rocken.

Jag kan inte få i mitt huvud att fria radikaler är nåt skadligt, bekände jag. Jag tycker det låter trevligt, jag. Jag ser Jan Myrdal framför mej.

s. 362

Usch, sa hon, och slog sej ner vid köksbordet, fan, Jack… vilken dålig älskare jag var.
Ja, sa jag, jag har bestämt mej för att lämna dej.
Hon lutade sej över bordet och kysste mej. Och skrattade och jag garvade jag också och kom ihåg dom gånger då jag kommit inklampande i hennes sovrum nån gång efter fyra på morgonen.
Du, sa hon, i förrgår, när vi låg med varann så inte bara gick det för väldigt skönt, utan vet du vad mer?
Nej, sa jag.
Jag tänkte inte på nån annan än dej.
Nähä, sa jag, vad bra… brukar du tänka på andra då?
Javisst.
Vilka då?
Alla möjliga.

Studier

En i personalen har en mycket vacker son. 13 eller 14 år. Jag sa det till notarien som sa att dottern också var vacker. Det hade han noterat. Hon ser väl ganska bra ut själv, sa jag om den ömma modern. Varpå han studerar henne närmare. ”Sådär” var omdömet. Idag hade han studerat någon annan. Hon har väldigt fina ögon, sa han, men stor näsa. Jag känner att det här börjar gå överstyr. Vi kan inte hålla på så här.