Zaremba och hans anhängare har tagit riktigt illa vid sig av Åsas fläskiga artikel och Zaremba gråter ut i DN och försöker vara lika kaxig tillbaka:
Så hemskt. Stackars Linderborg. Tvingas dra slutsatser själv. Ingen Myrdal, ingen Chomsky som säger hur det skall va’.
Linderborg gör då exakt det hon anklagas för – hon tänker själv och drar ännu en slutsats som inte står i texten:
Så inrangerar Zaremba sig ogenerat bland dem som avfärdar kvinnliga skribenter som pantade brudar som måste hålla en manlig auktoritet i handen.
Vem som tillskriver vem falska uppgifter kan diskuteras. Hur jag än läser Linderborg ser jag inga tecken på att hon utpekar Zaremba som icke-svensk men det har han fått för sig:
Hur tänker Linderborg (och Aftonbladet) om det där med att vara svensk? Kan det vara en fråga om blodet? Eller om statskyrkan?
Liberaler är väldigt lättkränkta nuförtiden. Det gör ont i dem när de själva drabbas, det kan man förstå. Hav tröst. Ingen är ensam.
Zaremba avslutar sin artikel med påståendet att jag är xenofob. Han känner ingen större lust att alls debattera med mig, skriver han, det ”är ovärdigt att själv behöva bemöta anklagelsen för att man inte är riktigt svensk”.
Han har också fått för sig att Åsa är en dålig stilist och behöver hjälp med modersmålet, hjälp som hon förslagsvis kan få av honom själv. Men hon är strindbergsk i sin hetta. Hon hatar så skönt:
Denna formulering, så ynklig och skitig ner i minsta morfem, framför han – anställd på en kulturredaktion där han uppenbart möter för lite motstånd – utan att anföra ett enda exempel. Självklart, eftersom han inte kan hitta något. Zarembas intellektuella heder kan därmed än en gång och utan svårigheter taxeras till dess rätta värde.
2 svar so far ↓
stefan hallgren // mars 19, 2008 vid 10:42 e m |
Hon är skön, och som många yngre kvinnliga skribenter har hon mer flyt i sitt språk än äldre manliga. Jag vill inte gå så långt som att säga att hon har helt rätt (hon är ju ändå marxist gubevars), men kritiken mot DN:s och borgerlighetens filosofi nuförtiden har jag ändå lätt för att dela. Jag får också känslan av att det är något smyg-krist-konservativt på gång, något med en hierarkisk människosyn. Människan ska vara underordnad Gud och den av Gud tillsatta Överheten, veta sin plats och acceptera det lidande som Gud och Överheten skickar. De som befinner sig längst ner i hierarkin ska då även acceptera att bli kränkta, precis som de ska acceptera att ta skitjobb för minimala löner, och slita i sitt anletes svett även om de är sjuka, eller icke-efterfrågade på arbetsmarknaden.
Detta är effekten av att nyliberaler ratade medborgarlönsidén, som jag ser det. Vi har nu bara att välja mellan en socialdemokratisk stat och en socialkonservativ, och i det valet väljer jag den socialdemokratiska – the original.
thomastvivlaren.se // juni 23, 2008 vid 11:45 f m |
Läste häromkvällen ut hennes bok och kan väl bara instämma i vad de flesta andra redan sagt…