En enda lång separation

Först separeras man från modern, man stöts ut som en våt trasa, en främmande kropp som ska lämna kroppen, efter ett halvår får man en barnflicka som man efter några år måste seperera från, man placeras i en klass med klasskamrater som man tvingas umgås med i nio år och så separeras man från dem, man separeras från första pojkvännen, från barndomsvänner, från andra vänner, från andra pojkvänner, från gymnasiekompisarna på gymnasiet, från korridorkompisarna på korridoren, folk börjar få cancer och dö, föräldrarna blir gamla och man får ställa in sig på att separera från dem också, liksom man separerat från farmor och farfar, mormor och morfar, och alla hundar och alla katter, och som om det inte vore nog nätvännerna, alla de som kommit och gått och alla de som kommer att gå, och till sist separeras man från livet och får äntligen möta döden. Slut 

Hur historielös får ungdomen bli?

Bloggaren Hanna W skriver lite roligt om vänsterns kärleksliv:

Vet ni, jag tror också att sexualiteten hänger ihop med vilken ideologi man har. Liberaler är ju fruktansvärda, hårda, kalla människor och vill bara knulla för att uppfylla ett djuriskt behov och hatar alla typer av känslor, medan de på vänsterskalan känner, de knullar inte, de älskar. Det är riktigt sexualitet, förstår ni. Deras politiska färg är ju till och med rött! Ser ni inte sambandet?

Och undrar sen när vänstern ska lära sig att det finns människor som bara vill knulla för knullandets skull. Ja, när, för första gången i världshistorien, ska en vänstermänniska våga erkänna det för sig själv och andra?

Hur var det då under det galna kvartsseklet? Satt vänstern hemma och nynnade på Will you still love me tomorrow? eller sjöng den If you can’t be with the one you love, love the one you’re with? Var inte vänstern Woodstock och hippies? Var den inte kollektiv och ”Man kan inte äga varann”? Man fick inte äga varann, inte gå till prästen och svära evig trohet. Nej, som Ulf Lundell i 70-talets generationsroman: ”Jag frågade genast om jag fick knulla henne.” När han i slutet av boken träffar Maria-Pia Boëthius alias Marlena och hon överger sin älskare för hans skull betraktar han det som ett onödigt offer: ”…i och för sej gladde det mej, men samtidigt var jag inte alls emot att hon fortsatte att träffa honom om det roade henne. Hon fick givetvis gärna ligga med honom om hon hade nån behållning av det.” P-pillren revolutionerade kvinnolivet. Var inte ”knullandet för knullandets egen skull” vänsterns snarare än högerns paradgren? Jag vill inte bara bara vara din! vrålade Thåström, som ju aldrig skämts för att han gillar Mikael Wiehe och med glädje sjunger att han är en av dem som slavar på Kung Keops pyramid. Fri os fra kaerligheden, vädjade Suzanne Brøgger, nu fast förankrad i den danska myllan och det äktenskapliga samlivet sen decennier tillbaka. Those were the days.

Alla som sett Tillsammans kommer ihåg scenen med busken. Inte ens i det kollektivet var de helt överens om att man skulle visa busken till vardags. Om jag inte missminner mig är busken samma person som förklarar för Göran att hädanefter ska de inte bara älska med varandra. Göran: ”Men…?” Han är fast i det borgerliga habegäret: Kärleken! Det gör ont i Göran när han hör flickvännens stön i rummet bredvid. Stackars lille Göran – så fast i konventioner.

”Vi kunde, kvinnor som män, anses vidlyftiga” som en annan vänsterikon uttrycker det.

För övrigt vet jag inte hur många gånger Ulf Lundell använder ordet knulla i Jack. ”Lasse Knullare”, ”knulla högfärden ur dem”, ”måste knulla” etc. Det finns ingen som helst kärlekskoppling och det var väl det som fick Nina Lekander att tala om dagens feminister som den oknullade generationen. Vänstern är död och det är inte bara vänstern som har anledning att sörja.

Det har gått så långt att liberalerna knappt kan knulla längre för så fort de går och knullar är det som om någon knackar på deras dörr och sticker in huvudet: Nu har du sex utan kärlek igen! och då måste liberalerna sluta knulla och skriva nya inlägg om den hemska sexualmoralen som hindrar dem från att knulla ifred.

Här gäller det att stålsätta sig och bestämma sig: Ska jag låta andras sura miner förstöra mitt goda humör eller ska jag helt enkelt få min kärlekslösa orgasm? Upprepa högt för dig själv:

VÄCK MED DOM JÄVLARNA SOM PLÅGAT MIG SÅ!

Allt ska bort

I GP skriver Ingrid P Bosseldal om det hårlösa modet och citerar feministen Anna Svensson som sagt att en hårig fitta inte är friare än en hårlös. På en Expressenfråga har bara 1/4 svarat nej på frågan om de rakar håret och det får en ju verkligen att känna sig udda: Allt ska bort!

Själv har jag kunnat hamna i den besynnerliga situationen att jag är orakad och han är rakad. Var och en gör som den vill. Här lägger vi oss inte i varandras privatliv!

Men – jag blir aldrig gladare än när jag ser kvinnor som dessa. De är så vackra.

Och jag fattar noll när folk som Anna säger att ”könshår är porrigt”. Vad fan är det för jävla porr de surfar på? Googla porn och se hur många orakade muffar som kommer upp! (En kategori för sig: Hairy, baby, scary.) Det förekommer att de har en liten mustasch. Man får vara glad för det lilla!

Ingenting man direkt längtar efter

- Klarar du inte av att vara barnvakt?

Vi ska besöka min höggravida väninna och jag oroade mig över att hon kanske får värkar när vi är där. Då är det bara att skicka iväg dem, sa han. Och vi får vara barnvakt, lade han till. Då kan vi inte åka dit, sa jag.

Vi borde stanna hemma. För säkerhets skull.

Jag ska be att få tala om att jag varit mycket barnvakt i mina dar. Jag var ung och kunde inte säga nej när mina äldre vänner bad mig sitta barnvakt medan de gick på bio eller teater eller föreläsning. Jag trodde ungen skulle få men för livet – han stod i pyjamas och gummistövlar och försökte öppna ytterdörren: Mamma, mamma! Han drabbades av den totala separationsångesten. Han sov när hon gick men vaknade inom kort och så var den kvällen förstörd. Jag ringde t.o.m. min egen mor för att få råd – då är det illa – men jag kunde inte höra vad hon sa för att han skrek så förbannat. Systrarna lyckades sova. Det är ännu idag ett mysterium. De sov rakt igenom hans ångest. Efter något som kändes som en oändlighet stupade han i sin egen säng med gummistövlarna på och somnade av sina egna hulkningar. Jag har aldrig, varken förr eller senare, sett en så förtvivlad människa. Mamma Åsa kom till slut och satt och gullade med honom i köket och ångesten var som bortblåst. På strålande humör vinkade han med sin lilla hand – jag glömmer det aldrig: ”Hej då Ia.” Bästa polare! Vänner igen.

I Jesu Kristi namn…

Jag har fortfarande inte kommit över att årets vinnare av På Spåret, journalisten Anne Lundberg och komikern Johan Wester, på frågan om de kunde nämna tre av islams fem pelare svarade bl.a. det kristna dopet.

M som i medium

Idag när jag skulle prova en blus på Vero Moda kunde jag inte ens knäppa den. Nog för att jag vet att kvinnor har ökat i storlek på alla möjliga sätt, medelvikten är nu 66,6, men att det var så illa… Jag fick någon sorts skamkänsla… vad är detta? Så tittade jag närmare: XS. Thank God.

Typiskt svenskt

Svenskarna är ett självplågande folk. De älskar att kritisera sig själva. Vi svenskar är ett äckligt folk, kränkta för minsta lilla. Det är alltid fel på oss. Svenskarna tittar sig i spegeln flera gånger varje dag och måste kommentera vad de ser. Det är hemskt. Svenskarna är förstörda. De har inte haft krig på länge, det blev deras fördärv. De har inte känt verklig hunger på verkligt länge. De är odrägliga. Svenskarna har något som inga andra folk har – en sjuklig egenskap. En svart gen.

Mao poeten

Svar till Li Shuyi

Jag har förlorat min stolta poppel, du har förlorat din pil,
burna av vinden har poppeln och pilen
svävat till himmelens höjd.
När de sporde Wu Gang om traktens primörer,
bjöd han på vin av kanelträdens blommor.

Den trånande Chang E spred ut sina vida ärmar,
i den ändlösa rymden
dansade hon för de trogna själarna.
När det plötsliga budet kom att tigern hade kuvats,
föll deras tårar som ymnigt regn.

Översättning av Göran Malmqvist. Kommentar: Li Shuyi hade varit gift med en nära vän till Mao, Liu Zhixun, som stupade i en av de revolutionära striderna 1932. ”Liu” betyder pilträd. Poppeln, på kinesiska ”yang”, är Maos hustru Yang Kaihui, som dödades av Guomindangs säkerhetspolis 1930. Både Wu Gang och Chang E bor på månen enligt gammal kinesisk mytologi.

Men är det inte farbror Jan?

Som slåss med potatisgrisen där? Jag hittade dit via Badlands Hyena. Som borde ha skrivit att nu hyllar (den ekonomiska) högern det kapitalistiska Kina. And that made all the difference.

Skratta och skratta… Mao skrattade mycket.  

”Ett replikskifte mellan Mao och en svensk entusiast 1962 lydde:”

J. Myrdal: Jag har just kommit tillbaka från en resa i Yenan.
Mao: Det är en mycket fattig, efterbliven, underutvecklad… del av landet.
Myrdal: Jag bodde i en by… jag ville studera förändringarna på landsbygden…
Mao: Då tror jag att det var dumt att du åkte just till Yenan… Yenan är bara fattigt och efterblivet. Det var ingen bra idé att åka till en by där.
Myrdal: Men det har en fantastisk tradition… revolutionen och kriget… jag menar, när allt kommer omkring är Yenan början…
Mao: [avbryter]: Traditioner… [skrattar]. Traditioner… [skrattar].

Häromdagen föll mina ögon på en liten notis om en arbetslös arbetare i Kina som hade sagt att vi vill inte ha olympiska spel, vi vill ha mänskliga rättigheter. För det belönades han med fem års fängelse.

Blues för Cornelis

Alf Hambe beklagar en gång i Cornelis närvaro att hur många visor han än komponerar så tjatar alla ändå om den som kommit att bli hans signaturmelodi, Visa i Molom. - Då tittade Cornelis på mig med sina vemodsbruna ögon och sa: ”Du ska fan inte sitta där och gnälla. Visa i Molom är ju något av det bästa du har gjort. Tänk på mig och Hönan Agda!”

 - berättelsen om Cornelis Vreeswijk

—

Vännerna och fruarna kallar honom Kees. Uttalas Kejs. Som i Frejsvejk.

Patologiskt svartsjuk misshandlar han sin andra hustru i sömnen, hon vaknar upp under vattnet i badkaret och vet inte om han försökt skaka liv i henne eller döda henne. (Den livsfarliga hustrumisshandeln är såvitt framgår ensam i sitt slag – han hade inte för vana att slå sina fruar.) Författaren och vpk:aren Arvid Rundberg ger han på käften då denne anser att Cornelis sjunger för packet och hyllar trasproletariatet som skulle vara arbetarrörelsens naturliga fiender. Medborgare, har ni hört så dumt? Det är klart att man inte kan bygga en nykter arbetarrörelse på narkomaner och alkoholister och annat löst folk, men man kan lika lite bygga medmänsklighet på förakt. Cornelis hade alltid hjärta för ”de psykiskt fördärvade” som han ironiskt sjöng. Periodvis var han en av dem.

De flesta betecknar honom som varm och god, ”han var ingen illvillig människa”, säger andra hustrun. Men ansåg sig inte vara särskilt värdefull. I sina egna ögon var han ”en fet fan” och så fort någon antydde något åt det hållet blev han galen av raseri. Frödings bergtroll var som gjord för honom. Det hjälpte inte att Cornelis var omgiven av kvinnor, han behövde aldrig leva ensam. Vem kom och tvättade och städade hos honom mot slutet av hans liv? Fru nr. 1.

Cornelis fetma grundlades på det katolska nunnehospital där han tillbringade ett och ett halvt år i sitt barndoms Holland och göddes på grädde och såser medan det ockuperade folket svalt. Han separerades från sin familj vid sex års ålder, inte med ett ord berörs vad det kan ha betytt för honom, han som älskade sin mor över allt annat och var mer värd än alla döttrarna tillsammans. Sonen Jack: ”Han hade ingen våldsam lust att uppleva barndomsminnen.”

Svartsjukan blev spiken i kistan för samtliga hans äktenskap. På så sätt fick Cornelis sin världsbild bekräftad och svartsjukan gör vad den alltid gör, driver dem vi älskar ifrån oss, hur mycket de än älskar oss.

Det är en ödets ironi att döden skulle komma när Cornelis äntligen tycktes ha fått lite ro i sitt liv, han hade börjat betala sina skulder, han hade slutat knarka, han hade vunnit en ny publik, han skulle samla alla sina alster, han skulle ge ut en diktsamling, han var på väg… kanske, att lämna det värsta bakom sig.

Jag är en tvivelaktig figur
Duger ej mycket till
Bakom ett hörn står döden på lur
Han tar mig när han vill

 

Till sin syster sa han att det ordnar sig. Radions Ulf Elfving ringde upp honom (jag minns var jag befann mig, jag stod i köket – ”Cornelis Vreeswijk svårt sjuk”) på Södersjukhuset: Äh, de ska ta lite prover bara. Han visste säkert redan då att han skulle dö. Han lurade oss, den fan.

 

Livet igenom var han ytterst ovillig att lämna ut sig själv. Det gjorde han bara i visorna.

 

Det är ingen fara, tänkte vi.

 

Några dagar eller veckor senare var han faktiskt död: Jultomten är faktiskt död. Det blev inga fler julklappar. Säcken var ihopknuten.

 

Hans tredje hustru sjöng tillsammans med de andra damerna i det som var Tre Damer på begravningen. De sjöng den Taubevisa han älskade mest. Jag ser honom framför mig som Rönnerdahl:

 

…blek och skön
och spelar som en gud

Han svävar i en högre rymd
där Eva är hans brud

P.S. Jag tycker mycket om låten Columbine som finns på den medföljande cd:n, en låt som Cornelis skrev till en dansk kärlek som bodde med honom i Köpenhamn: Columbine, Columbine, jag är en idiot… jag ville dansa med dig, men då bröt du din fot. Så kan det gå.